Amos Oz: "Vänner emellan"

Amos Oz. Foto: Leif R Jansson/TT
Amos Oz. Foto: Leif R Jansson/TT

Den israeliske författaren Amos Oz har länge varit en av dem som ständigt nämns i nobelpris-sammanhang. Han föddes 1939 i dåvarande Palestina och han har vunnit internationell ryktbarhet, inte minst genom den brett upplagda släktkrönikan En berättelse om kärlek och mörker.

Nu är han aktuell med en ny novellsamling, kallad "Vänner emellan". Den är översatt via engelskan av Rose-Marie Nielsen.

Publicerat torsdag 17 oktober 2013 kl 06:00

Medmänsklighet. Om jag skulle sätta en rubrik över de här novellerna, så vore det nog den. Precis som i Oz förra bok, Lantliga scener, är det här noveller som kan läsas som fristående berättelser, men som också hänger samman.

Här är det kibbutzen som binder ihop dem han skriver om. Den kibbutz de alla lever på och som sätter ramarna för deras liv. Tiden är - skulle jag gissa - 60- eller 70-tal. Det sägs aldrig rakt ut, men det finns fortfarande en närhet till förintelsen och andra världskriget, staten Israel är ännu ung. Tron på kibbutzen som en utopi, en ny livsform för en ny medborgare, är stark.

Amos Oz levde själv på kibbutz från det att han lämnade sitt hem i fjortonårsåldern och i över trettio år framåt. Och han har talat om hur han som ung författare fick be om lov för att få tid att skriva, för att slippa plikterna på kibbutzen - något som för alltid gjort skrivandet till något värdefullt för honom.

Och kibbutzen som ett mikrokosmos är en oerhört väl fungerande form för de här historierna. Det är fadern, som trots att sonen blir mobbad och misshandlad varje kväll på barnens sovsal, ändå måste lämna honom där. Det är modern som fåfängt hoppas kunna skicka sin son på utbildning i Italien. Det är han som bara lever för nyheter, och mest för de tragiska - som får sin egen livsluft genom att hålla koll på all världens naturkatastrofer och politiska omvälvningar.

Och som läsare slås jag av friden i vardagen när växterna vattnas och alla sysslor tas om hand med fastställd regelbundenhet, men jag drabbas också av sorg när rationaliteten gått så långt att individens behov anses helt underordnade. Det talas uttryckligen om hur viktigt det är att bli ett med kibbutzen, att helt släppa taget om livet utanför. Där finns element av sekt.

Men det är då författaren Oz visar sin styrka - han med sitt eget allseende öga påkopplat. Han står, i den mörka mjuka natt han skriver fram, på romangestalternas sida med en sådan självklar empati att han också kan vara lojal med det som var gott med kibbutzen, med att då var då.

Skriv ut

Dela

    Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Läs mer på sverigesradio/support

    Sveriges Radios Webbspelare

    Du kan starta och stoppa webbspelaren med alt + 8

    Ljudkvalitet:
    --:--
    --:--