Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Right is wrong på Bildmuseet

Publicerat fredag 13 juni 2014 kl 06.00
Mårten Arndtzén: "Inte ofta man får vara med när konsthistoria skrivs"
(2:34 min)
1 av 3
Zhang Xiaogang "Bloodline Series", 1998. (beskuren) Courtesy of the M+ Sigg Collection
2 av 3
Zhang Huan "Family Tree 1", 2000. Courtesy of the M+ Sigg Collection
3 av 3
Wang Xingwie – New Beijing. Foto: Bildmuseet

Bildmuseet i Umeå satsar på kinesisk samtidskonst under kulturhuvudstadsåret. Förra helgen öppnade utställningen "Right is wrong" med ett urval ur den stora konstsamling som donerats till M+, museet som Lars Nittve är i färd med att bygga upp i Hong Kong. Bildmuseets urval följer den kinesiska konsten från kulturrevolutionen fram till idag.

Det är inte så ofta man får vara med när konsthistoria skrivs. Men eftersom betydande konstnärskap och hela konstriktiningar varit politiskt känsliga - och fortfarande är det - så har den historien förblivit oskriven i Kina.

Istället tog den schweiziske konstsamlaren Uli Sigg på sig uppdraget. Han har bott i landet och samlat systematiskt i decennier, med den medvetna ambitionen att bygga upp en historiskt representativ samling kinesisk avantgardekonst.

En kulturgärning som Lars Nittve nu kan skörda frukterna av, eftersom han, om inga politiska katastrofer inträffar, kommer att kunna visa Siggs donation utan censur. I Kina! På Bildmuseet får vi se ett embryo till den berättelsen.

Den börjar vid år noll. I kulturrevolutionens slutskede, när det var straffbart att måla små landskap utan revolutionära budskap och målarna fick bära runt sina verktyg i små lådor i samma format som ordförande Maos "lilla röda" för att inte väcka rödgardisternas misstankar.

Och slutar någonstans idag, med en generation konstnärer födda under eller efter samma nollpunkt, och som försöker återknyta till äldre traditioner och en djupare kinesisk kulturhistoria. Den som kulturrevolutionen försökte utradera, för att kunna skapa den nya människan.

Däremellan en dialektisk historia där västliga influenser bryts mot strävan efter självständighet, strategier för politisk kamp mot tillbakadraganden från politiken.

Risken när Kinas konsthistoria skrivs av västerlänningar är förstås att man överbetonar just det politiska, och det är ju inte jag rätt person att avgöra. Men när perfomancekonstnären Xu Zhen i en video låter sin bål smiskas röd av osynliga händer, och utställningsfoldern förklarar att det illustrerar vår hjälplöshet inför de "obönhörliga marknadskrafterna" känns det ju lite som en projektion.

Men med betoningen av det nyväckta intresset för traditionerna hos de unga lyfter Bildmuseet också fram en, för oss, mindre lättillgänglig sida - som inte riktigt blivit synlig i de mönstringar jag sett tidigare.

Som när Zhang Huan låter en gammal legend om att flytta berg steg för steg täcka hans ansikte med svarta tecken, tills alla hans anletsdrag flutit ut i det svarta och bara ögonen lyser ur mörkret. Bortom år noll.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".