Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – FILM

Den poetiske busschauffören i Paterson

Publicerat onsdag 4 januari kl 14.30
Mikael Timm: Filmen är ett tack till det underbara i vardagen
(3:04 min)
Adam Driver i Paterson
Adam Driver i Paterson. Foto: Mary Cybulsky

Filmaren Jim Jarmusch brukar skildra outsiders på väg mot något okänt mål. Men i sin nya film Paterson berättar han istället om vardagens lycka.

 

Filmens titel: Paterson
Regissör: Jim Jarmusch
Skådespelare: Adam Driver, Golshifteh Farahani, Helen-Jean Arthur, m.fl.
Genre: Drama 
Betyg: 4
av 5

Jim Jarmusch styrka har alltid varit mild ironi; underskruvade repliker, en känsla för platser, tystnader som låter ana en hemlighet bakom allt som synes vara. Ända sedan debuten för över 30 år har Jarmusch varit en av filmhistoriens bästa lyssnare. I Paterson låter han sin huvudperson göra detsamma. Paterson kör buss, varje dag samma väg genom Paterson, en stad i New Jersey få hört talas om.

Vi följer honom under en vecka när han observerar sina passagerare, går ut med hustruns hund, går in på sin stambar. I varje ögonblick avlyssnar han världen. Det blir en mild surrealism som påminner om Jarmusch tidiga filmer som Down by Law. Den lågmälde Paterson skulle kunna vara zenbuddist men han söker inte frid utan ord. Varje ledigt ögonblick, i bussgaraget, under sin ensamma lunchrast eller ensam i källaren, skriver han poesi.

Hans stöttande hustru Laura vill att dikterna – som vi också får se skrivna på duken - ska ges ut. Också hon är en konstnärssjäl som skapar fantastiska kläder till sig själv, dekorerar om hemmet och vill förverkliga sig antingen genom att bli countrystjärna eller göra succé som cupcake-konditor. Lauras roll är mer en skiss än ett fullödigt porträtt men det fungerar eftersom samspelet är smått underbart mellan Adam Driver och Golshifteh Farahani.

I en annan regissörs ögon – t ex John Cassavetes – skulle det bli ett drama om ouppfyllda drömmar och instängdhet, men Jim Jarmusch är närmare Ozus japanska familjedramer från 50-talet. Det finns en stilla lycka i näsan varje scen, med vackra närbilder av enkla föremål, sensuella möten mellan människor och en rytm där scenerna får ta tid, ljudet är viktigt och allt onödigt är bortklippt.

Jarmusch har alltid varit en litteraturälskare och Paterson är en diskret hommage till japansk haiku, Philippe Delerms romaner som Den första klunken öl, Paul Auster, Allen Ginsberg och framförallt till William Carlos Williams vars opus magnum Paterson – i hela fem band - förstås inspirerat Jarmusch.  

Men framförallt är filmen ett tack till det underbara i vardagen. När jag gick ut efter mötet med busschauffören, Laurah och de andra provade jag Jarmusch knep. Och visst det fungerade. Det var en lycka att sitta på bussen. Damen bredvid sade de mest fantastiska saker i mobiltelefonen, ja hädanefter ska jag bara åka bussar som kommer från Jarmusch garage i Paterson.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".