Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – MUSIK

Kendrick Lamar visar vägen

Publicerat tisdag 18 april kl 13.48
Matilda Källén om Kendrick Lamars "DAMN."
(5:25 min)
Kendrick Lamar är aktuell med albumet "DAMN."
Kendrick Lamar är aktuell med albumet "DAMN." Foto: Kevin Winter/AP/TT

I fredags släppte den amerikanske hiphopartisten Kendrick Lamar sin efterlängtade uppföljare till 2015 års banbrytande musikaliska och politiska experiment "To pimp a butterfly". Nya skivan "DAMN." är mindre aktivism, mer självreflektion, har Lamar själv hävdat, men stämmer det verkligen?

Titel: "DAMN."
Artist: Kendrick Lamar
Genre: Hiphop
Betyg: 4 av 5

Kulturredaktionens musikkritiker Matilda Källén har lyssnat på "DAMN.".

"To pimp a butterfly" och inte minst singeln "Alright" blev ju ett slags Black Lives Matter-rörelsens soundtrack och upphovsmannen Kendrick Lamar ett slags politiskt språkrör, är det något han har övergett på "DAMN."?

– Nej, det skulle jag inte säga att han har gjort. I intervjuer inför skivsläppet har Kendrick Lamar visserligen antytt att han har velat komma ifrån att vara en slags röst för sin generation – och det är kanske förståeligt med tanke på den press som redan hägrar när man ska följa upp en så pass stor succé som "To pimp a butterfly" – men redan på första spåret "BLOOD." möts vi av ett inslag från Fox News där några nyhetsankare dissar hans låttexter och politiska budskap. Och så fortsätter det: På "DNA." leker han med klichéer om "svart kultur" och på både "LUST." och "XXX.", med den lite oväntade gästen Bono från U2, reflekterar han kring USA idag.

Man kan alltså konstatera att Kendrick Lamar inte lämnat politiken därhän?

– Ja, på många sätt är Damn ett nästan akut album om sakernas svajiga tillstånd, men samtidigt är det mer personligt och reflekterande än förut. Som han sjunger på låten "DUCKWORTH.": "It was always me vs the world, until I found it's me vs me". Det handlar mycket om det som är att vara människa, alla de här motstridiga känslorna som vi går runt och slåss med: stolthet kontra ödmjukhet, lust kontra kärlek, rädsla kontra tro, lojalitet som han sjunger om på superfina Rihanna-samarbetet "LOYALTY.". Man får verkligen känslan av att han går runt med tusen tankar i huvudet samtidigt som bara måste få komma ut, att det liksom är livsnödvändigt och att musiken funkar som en slags reningsprocess. Och allt det här sätter han ord på både på klassiskt kaxigt, ibland rätt snubbigt hiphopmanér och med introvert filosoferande.

Musiken då, hur låter det jämfört med tidigare album?

– Det är inte riktigt lika experimentellt jazzigt som på "To pimp a butterfly". Han har skalat av ett par lager, men det är mycket samma känsla, särskilt i hur han lyckas kombinera en hel musiktradition, från 70-talssoul till old school-hiphop, med hittiga ingredienser, trap och drömpop. Det är verkligen här och nu, och jag tror nog att Kendrick Lamar får finna sig i att vara ett språkrör även i fortsättningen. Han visar liksom vägen, både för populärkulturens politiska samtal och för hiphopens framtid.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".