Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – TEATER

Glädjefylld Utvandrarna "iss värry goood" men saknar ett slut

Publicerat måndag 11 september kl 06.30
Jenny Teleman "Inga-Lena har skägg och tuppen är stor som en människa"
(2:50 min)
Ashkan Ghods och Gizem Erdogan i Utvandrarna
Ashkan Ghods och Gizem Erdogan i Utvandrarna Foto: Aorta

När Wilhelm Mobergs "Utvandrarna" blir teater igen i vår tid blev vår kritiker paff.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Utvandrarna"
Av: Wilhelm Moberg
Plats: Göteborgs stadsteater
Regissör och kostym: Pontus Stenshäll

Ensemble: Ashkan Ghods, Gizem Erdogan, Johan Gry, Hanna Alhem Davidson, Magdi Saleh, Kristina Issa, Alexandra Nordberg
Scenrum: Pontus Stenshäll, Clive Leaver, Max Mitle
Speltid: Till och med 28 maj

Ja, för mycket var jag beredd på men inte att den här ensemblen skulle ta hela historien på klingande småländska.

En som låter Max von Sydows och Liv Ullmans sjalettknutna dramatiska 70-talstolkning volta genom rummet och vänder på ordet brytning.

Lärande utan bekymmersrynkor

Att det här skulle vara en stor grej är lite mer än jag har lust att erkänna. Men det blir det. Det räcker att göra något litet men genialt med det förväntade så inser man hur mycket man förväntar sig.

Att Inga-Lena kunde ha skägg, att Amerikaskeppet är stort som en leksak och tuppen hemma gården lång som en människa i leken med proportioner och perspektiv – det var jag beredd på.

Och att själva romanen Utvandrarna skulle dunsa nästan pogopedagogväl ner i nådens år 2017.

Men då får man välja text såhär bra. För vad står det egentligen?

"Jag lever i förföljelsens tid i mitt fädernesland."

Om den drunknande:

"En utvandrare som inte kom fram, en lösdrivare i världen."

Det doftar gummibåt i hela rummet men 1860-talet får också finnas. Arvids brännvin dricks ur kruka och sten läggs till sten alltefersom regnet kväver den värdelösa jorden i södra Småland och länsman hotar de som ber på fel vis.

 Det har med kartong att göra

Så blandas då och nu och härborta med därhemma. Det bortglömda ordet "svält" bor bredvid det inte så bortglömda "byhora". Och en framtida nyrikedom skickar bud.

Det har med kartong att göra. Stenshäll har alltid jobbat med kartong. Här dinglar framtidens platt-tv-förpackningar över hela himlen, de blir utskuret byafolk, drängstuga och hav, och ett stort pussel av filmade skeppsansikten som blev man i flera delar när man är mittemellan platser.

Och så är det detta med att LÄRA SIG SPRÅKET. Moberg håller en liten lampa över det glädjefyllda i att girigt glufsa i sig främmande ord även när det kommer ut som bakvänt felbyggt lego.

Lärande utan bekymmersrynkor som får drängen och horans dotter att nöjt bara konstatera "Ii amm goood!".

Annd itt iss good, denna uppsättning med ett så tydligt budskap att det trots sitt högsofistikerade teaterspråk kunde blivit plakat. Vettigt slut som den saknar också.

Men plakat blir det inte, för allt står där i romanen: Att förtryckas, drömma, flytta, se barnen dö, understundom slåss och hoppas på äventyret som ska fylla fickan med guld är nog sig likt därborta just nu och här hemma då.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".