Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION: FILM

"Det" åker spöktunnel för fort men är fin när det kommer blod

Uppdaterat onsdag 13 september 2017 kl 06.04
Publicerat onsdag 13 september 2017 kl 06.04
Jenny Teleman: Färre, mycket färre huggtänder.
(2:15 min)
Bill Skarsgård som Pennywise i Det. Foto: Warner Bros. Picture.
1 av 2
Bill Skarsgård som Pennywise i Det. Foto: Warner Bros. Picture.
Bill Skarsgård som Pennywise i Det.
2 av 2
Bill Skarsgård som Pennywise i "Det". Foto: Claudio Bresciani/TT

1986 kom Stephen Kings roman "It" och skrämde slag på sina unga läsare. En berättelse som födde världens läskigaste clown. Nu syns han på film igen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Det"
Regissör:
Andy Muschietti
Skådespelare:
Bill Skarsgård, Sophia Lillis, Andy Muschietti, Jeremy Ray Taylor, med fler.
Genre: 
Skräck
Betyg: 
3 av 5

Bill Skarsgårds Pennywise the Clown är en blandning. Av ledad marionettdocka byggd i en ond våt källare i Prag på elvahundratalet, kan man tänka sig, och en häpet grym treåring med runda övertrötta ögon och babydreggelsträng hängande från underläppen Samt reptilen i Alien.

Den där som kan skicka ut sin underkäke en halv meter och avslöjar rad på rad på rad av våta huggtänder. Ett ganska konstigt men också mycket vackert monster den här clownen. Ett med potential.

En häpet grym treåring med runda övertrötta ögon

Men – ja, ständigt dessa men när det kommer till Kingfilmatiseringar. Den här författarens monster utgörs alltid av barns rädslor. För alkoholism. För föräldrars likgiltighet. För mobbare. För bleka döden. De rädslorna är så enorma att de blir till verkliga, riktiga händer, tänder, klor som kan bitas, rivas, döda.

Pang! En spetälsk, pang hundra läskiga dockclowner, pang en avbiten arm, pang ett ruttet golv att ramla genom. Pang. En likkista med sig själv i.

Den här filmatiseringen väljer att veta om det. Ständigt upprepear de sju mycket prydliga barnen att clownen inte finns, att mod, vänskap och humor kommer att få honom att försvinna. Men filmens form vågar sig ju inte på en inre resa.

Det blir till att åka spöktunneln i turbofart, pang en spetälsk, pang hundra läskiga dockclowner, pang en avbiten arm, pang ett ruttet golv att ramla genom. Pang en likkista med sig själv i.

Bäst blir det när filmen tar sig tid med en skräck. Flickan Beverlys för sin incestantydde far. Avsmaken, fasan, beroendet, puberteten blir till blod som dränker badrummet. Röd sorg som tvättas bort med trasa för hand med kompisarna. Och så minnet av en svävande clownballong. Där hittar berättelsen hem.

Ganska trevlig film alltså, men mer av det grymma dregglande barnets förvirrade våld mot vuxenvärlden och färre, mycket färre huggtänder och hjälpmonster till clownen, tack så mycket.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".