Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - DANS

Orden tar över när Cullbergbaletten samarbetar med Mattias Andersson

Publicerat tisdag 12 september 2017 kl 06.30
Cecilia Djurberg om The mental states of Sweden in dance
(3:04 min)
Mental states of Sweden in dance
1 av 2
Foto: Urban Jörén
Mental states of Sweden in dance på dramaten.
2 av 2
Mental states of Sweden in dance på dramaten. Foto: Urban Jörén

För elva år sedan gjorde Mattias Andersson föreställningen Mental States of Gothenburg på Angeredsteatern. Den byggde på intervjuer med ungdomar i Göteborg, om deras liv och tillvaro. 2013 tog han sin dokumentära teatermetod till Dramaten och gjorde föreställningen The Mental States of Sweden. Nu tar han konceptet vidare i samarbete med Cullbergbaletten och har frågat människor runt om i landet vilken händelse i deras liv de skulle vilja se gestaltad genom dans.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Alla människor bär på en berättelse, brukar det heta. Alla människoliv rymmer ögonblick som kan benämnas som dramatiska höjdpunkter, eller vändpunkter, och som därmed skulle kunna byggas ut till exempelvis ett teatermanus, en radiodokumentär eller varför inte en dansföreställning. När regissören och dramatikern Mattias Andersson, som tidigare baserat hela produktioner på intervjuer med människor från olika delar av samhället, nu utvecklar sitt koncept och adderar dans håller han samtidigt kvar i det metaperspektiv som jag redan i The Mental States of Sweden på Dramaten för fyra år sedan var så otroligt trött på.

Här lägger sig den uttjatade frågan om vad dans är och kan vara över den i grunden goda, demokratiska idén om att med hjälp av en mångfald av röster fånga och gestalta den svåröverblickbara berättelsen om vad som är och gör Sverige till vad det är. Förra gången var scenbilden en kopia av Dramatens artistfoajé. Nu - liksom för att understryka metadansperspektivet - får publiken så att säga titta in i Cullbergbalettens repsal, där kompaniet på en ljusblå dansmatta iförda träningskläder förhåller sig och, till synes, improviserar fram steg och scener till inspelade röster som svarar på frågan om vilken händelse i deras liv de skulle vilja se dansad av Cullbergbaletten.

Händelser som med sin spännvidd av starka känslor egentligen är som gjorda för att gestaltas genom dans: minnet av första sexet och händer mot hud, det svåra beslutet att bryta upp från en relation på grund av maktobalans, en natt då polisen kom för att hämta en av bröderna, en kvinna som var gravid när hon fängslades i Argentina, glädjen att få ett barn, sorgen att förlora sitt barn i en överdos. En man berättar om hur han torterades i sitt hemland för sina åsikter. En annan tycker att man inte längre får säga vad man vill i det här landet.

Den koreografiskt spretiga stilblandningen, det undersökande och prövande så att säga "inför öppen ridå", illustrerar väl bilden av den offentliga maktkamp om verklighetsbeskrivningen som pågår politiskt och medialt i vårt polariserade och förvirrat fragmentiserade samhälle. Men som så ofta när dansföreställningar innehåller text tenderar orden att dominera upplevelsen och istället för att få hjälp eller tröst av konsten här att navigera i berättelserna och samtidsbruset lämnas jag med en otillfredsställande känsla av ännu mer brus.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".