Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - LITTERATUR

En oblid bild av Indien i "De små tingens gud"

Uppdaterat onsdag 13 september kl 06.05
Publicerat onsdag 13 september kl 06.00
Sandra Stiskalo: "Varje romanperson förkroppsligar på sätt och vis en motståndsrörelse"
(2:09 min)
Arundhati Roy.
Arundhati Roy. Foto: Mayank Austen Soofi

Arundhati Roys debutroman "De små tingens gud" belönades med Booker-priset. Nu, tjugo år efteråt, kommer hennes andra roman "Den yttersta lyckans ministerium", även den nominerad till Bookerpriset.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Den yttersta lyckans ministerium"
Originaltitel: "The ministry of utmost happiness"
Författare: Arundhati Roy
Översättare: Peter Samuelsson

"Den yttersta lyckans ministerium" har den vackraste av dedikationer. Den är tillägnad de otröstliga, nåt som nog får sägas vara typiskt för Arundhati Roy. Det vittnar både om ett sinne för poesi som ett socialt och politiskt engagemang. Personerna i romanen är visserligen mer utsatta än förtvivlade. Och som dom flesta vars lidande är konstant har dom för länge sedan slutat gråta.

Debutromanen "De små tingens gud", om en romans som trotsar kastsystemet, gjorde Arundhati Roy till en litterär fixstjärna över en natt. Men efter succén vände Roy skönlitteraturen ryggen. Under två decennier har hon istället ägnat sig åt politik - skrivit debattböcker och bland annat kritiserat globaliseringen, den växande hinduiska nationalismen och argumenterat för ett självständigt Kashmir.

Och det märks. I den nya romanen är vi i våldets Kashmir, men också med ett gäng utstötta individer i huvudstaden Delhi.

Alla förbiflimrande personer, getter och platser har en historia så intressant att alla skulle hålla för en egen berättelse - och - faktum är att de här många, fascinerande ödena i marginalen är en av romanens främsta förtjänster.

Persongalleriet är också en spegelbild av Indiens inre motsättningar och varje romanperson förkroppsligar på sätt och vis en motståndsrörelse. Och Arundhati Roys bild av förtrycket - i det som brukar kallas världens största demokrati - är inte blid. Men vem har sagt att en författares uppgift är att applådera nationer? Ändå genomsyrar pessimismen inte allt. På individnivå finns en närmast betvingande tro på kärleken som förenande och förändrande kraft.

"Den yttersta lyckans ministerium" är en ögonöppnare - emellanåt med mycket vackert och kraftfullt språk - men som litterär berättelse förblir det en fabel, som inte riktigt lyckas ta greppet.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".