Västernorrland

Recension av Norrdans Beautiful Beast

Norrdans uppträder med Beautiful Beast av Thomas Noone på Härnösands teater.
Survival of the fittest är vad som gäller i Norrdans föreställning Beautiful Beast. Djuren slåss, bråkar och klättrar på varandra. Foto: Carl Thorborg

Ett vackert sagospel med en massa dimensioner. Beautiful beast av Thomas Noone utförs av en tajt grupp dansare med karisma och precision.

Publicerat tisdag 26 mars 2013 kl 12:00

Spelas i: Östersund, Falun, Härnösand, Kalix, Kramfors, Malmö, Piteå, Sollefteå, Sundsvall, Umeå
Koreografi: Thomas Noone
Koreografiassistent: Núria Martínez
Musik: Gjallarhorn (Ulrika Bodén, Adrian Jones, Petter Berndalen, Göran Månsson)
Ljusdesign: Peter Lundin
Kostym: Anton Hörnfeldt, Sarah Mårskog
Dansare: Stacey Aung, Fanny Barrouquére, Toby Fitzgibbons, Anna Jirmanova, David Nondorf, Javier Perez, Kristian Refslund, Leila Verlinden


Scenen dränks i lila-brun-gröna skogstoner. Gjallarhorns magiska folkmusik placerar oss på en gång bland lövverk, troll och mossa. Ulrika Bodéns klara stämma gestaltar nattens läten och dansarna stångas, brottas, fryser ut varandra och gaddar ihop sig mot de svaga, som en riktig flock.

Det är naturligt urval som gäller och rovdjuren jagar varandra på scenen. De tävlar om auktoritet, partners och föda. Ångest och tävlingsinstinkter bygger murar mellan djuren. Och honor och hanar slits från varandra som magneter. Trots att de egentligen vill vara nära.

Men djurlivet kan appliceras på oss människor också. Jag tänker på hur vi bråkar om jobben, armbågar oss fram för att ta oss uppåt och hur vi som grupp fryser ut andra. Inte bara för att de är fysiskt svaga utan också för att de är annorlunda.

Alla dansare har intensiva egenheter för sig men på något vis smälter kaoset ihop. De faller till synes handlöst in i rörelse efter rörelse och fångar upp varandra innan de hinner nudda marken. Tempot är så högt att det är ofattbart att inte ett enda steg verkar gå fel.
 
Men samtidigt är det svävande och harmoniskt. Mjuka armar, fäktande ben och smidiga hopp över stockar och bäckar varvas med spasmiga anfall, ni vet sådana som drabbar skadeskjutna djur. Dansarna förlorar medvetet kontrollen över sina kroppar och ansiktsuttryck vilket är rätt komiskt att se.

Mörkret i bakgrunden bildar en extra dimension, ett buskage dit resten av flocken försvinner in när två karaktärer är i fokus. Det blir som en film. Och de mytiska ljudeffekterna bidrar också till känslan av ett landskap. Små knäpp och melodiförändringar i visorna som jag knappt hade lagt märke till om dansen inte funnits, uppenbarar sig.

Det går inte att förutse vad någon ska göra, men jag tänker "Jaha, vad smart" när det väl sker. Inte sällan i modern dans står trippande barfota fötter och dramatiska utandningar för ljudet. Men här följer dundrande fotsulor Gjallarhorns fasta taktslag, om än på ett oväntat sätt. Det gör att jag förstår språket bättre, jag känner mig välkommen i gemenskapen, trots att jag själv inte dansar.

Numret är dynamiskt och dramaturgiskt, mycket tack vare bandet som står på scenen, som smälter ihop med skogsmiljön. Det är en saga där musikerna står för texten och dansarna målar bilderna.

Betyg 5 av 5


Dansarna är verkliga talanger, hängivna sina djuriska roller. Det går inte att slita sig. Med livemusik och kreativ ljussättning tillkommer extra lager som bildar en helhet. Jag hade velat se ännu mer. Men med första akten, Two duos & two trios, av Ohad Naharin, som spelats förut, blir föreställningen i det stora hela både kontrastfylld och komplett.

Aila Stefansdotter-Franck
aila_stefansdotter.franck@sverigesradio.se

Dela

Användarkommentarer

Kommentera

Nedanstående kommentarer kommer från användare av sverigesradio.se och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar Sveriges Radios regler för kommentering

Visa fler
    Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Läs mer på sverigesradio/support

    Sveriges Radios Webbspelare

    Du kan starta och stoppa webbspelaren med alt + 8

    Ljudkvalitet:
    --:--
    --:--