Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Polisen bryr sig inte om försvunna flyktingbarn

Publicerat fredag 17 maj 2013 kl 05.16
Polis: "Ingenting som jag har gjort anteckningar om"
(2:04 min)
Jens Mikkelsen och Katia Wagner. Foto: Nikolas Werngren

De senaste sex åren har nästan 800 flyktingbarn försvunnit spårlöst i Sverige. Och enligt en ny bok gör polisen inga ansträngningar för att hitta dem, om de inte ska utvisas. 14-åriga Muna från Somalia försvann plötsligt från sitt hem i Skåne den 16 oktober 2010.

Familjehemspappan Sulejman säger i boken att polisen inte ens tog emot en anmälan om försvinnandet, förrän tredje gången familjen ringde polisen.

– Det kokade inom mig. Men jag tänkte att börjar jag gapa och skrika nu, då gör han kanske ingenting. Polisen sa att han måste ha uppgifterna. "Vadå måste ha dem?" sa jag. "Ni har ju redan fått dem flera gånger. Jag vill att ni ska leta reda på henne!".

Många tror att barnen försvinner av egen fri vilja, om de inte får stanna i Sverige. Antingen för att de fått avslag på en asylansökan eller för att de är så kallade Dublinfall som ska skickas tillbaka till det land i Europa som de först kom till.

Men i den nya boken beskriver Jens Mikkelsen, på Sydsvenskan, och frilansjournalisten Katia Wagner hur hundratals barn och ungdomar försvinner, innan de ens har fått besked om de får stanna. Och många av de barn som försvinner kommer aldrig tillbaka.

Mellan 2007 och 2012 försvann över 1 200 flyktingbarn. Nästan 800 är fortfarande borta. En av dem är alltså Muna som försvann från sitt hem en dag på hösten 2010. Såhär beskriver familjehemspappan den dagen.

– Det blev panik i mitt huvud. Jag tänkte direkt att någon varit och hämtat henne. Hon hade ju varken pengar eller busskort.

Familjen letade efter flickan, ringde hennes telefon och till polisen. Men enligt samstämmiga uppgifter bland annat från familjen och från den familjehemskonsulent som hade ansvaret för flickan, gjorde polisen ingenting för att hitta Muna.

En gång lyckades familjen få svar från Muna på mobilen, då grät hon och sa att hon ville komma tillbaka. Att hon inte hade tagit med sig sin medicin som hon behöver mot tuberkulos, såg föräldrarna också som bevis för att hon blivit bortförd mot sin vilja. Men polisen tror att flickan själv valde att ge sig av.

Såhär kommenterar Göran Wigermo som är kommissarie vid Kristianstadspolisen att Muna lämnade kvar sina mediciner hemma.

– Ja, det är lite konstigt. Jag minns inte vad det var för sorts mediciner. Jag kan inte svara på den frågan. Jag vet inte.

De ringde flickans mobil flera gånger och vid något tillfälle fick de tag i flickan. Då säger man från familjehemmet att hon grät, att hon var uppriven, att hon sa att hon ville komma hem. Kan man verkligen tro att hon gick av egen fri vilja då?

– Den uppgiften kan jag inte bekräfta.

Kanske har Muna blivit bortgift. Kanske har hon åkt vidare till en släkting i ett annat land. Kanske är hon utsatt för trafficking. Ingen vet. Och samma sak gäller alltså för nästan 800 andra försvunna flyktingbarn.

Polisen förhörde aldrig familjehemsföräldrarna. Inte heller gjorde man några försök att spåra flickans telefon. Polisen har avslutat ärendet.

Familjehemspappan Sulejman vill själv inte vara med på en bandad intervju så hans röst är inläst i ljudinslaget.

Håll dig uppdaterad med Ekot

Följ oss på Facebook och Twitter.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".