Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Eskilstuna 350 år: Rademachersmedjorna och fristaden (del 2)

Publicerat fredag 17 april 2009 kl 14.19
Kungen ville satsa på Eskilstuna som smedstad - första delen
(6:26 min)
1 av 2
Reinhold Rademacher, Eskilstuna Stadsmuseum, Konstnär okänd.
2 av 2
Rademachersmedjorna. Foto: Ingela Martinsgård/Sveriges Radio.

1600-talet var tiden då Eskilstuna fick sina stadsprivilegier av kungen, vilket är anledningen till att Eskilstuna nu firar 350 år.

Kungen ville satsa på Eskilstuna som smedsstad och Rademachersmedjorna byggdes.

– De fungerade både som smedjor och bostäder för många personer, enligt historikern Elin Eriksson som jobbar på stadsmuseet i Eskilstuna.

Vi besöker tillsammans med henne en av de få smedjor som finns kvar från den tiden.

– I smedjorna brann elden från tidigt på morgonen till sent på kvällen, säger Elin Eriksson. Det var lärpojkarnas uppgift att vakna före alla andra och tända elden. I vissa fall fick de sova i verkstaden, men det finns också ett loft där det också fanns sovplatser. Det var många som skulle samsas i de här husen.

– Varje mästare har sin familj, ett par tre lärlingar och ett par tre gesäller, alltså yrkesskickliga. Alla bor tillsammans i samma hus.

Hur många var det ofta i en familj?

– Man hade generellt ganska många barn. I den smedjan som vi står i nu var det 30 personer mantalsskrivna i slutet av 1800-talet. Troligtvis var en hel del av dem ogifta arbetare, som hyrde en sängplats.

Hur var det att bo i ett sådant här hus?

– De här smederna hade ganska hög status i samhället. De levde ganska gott med tidens mått mätt. Husen var rödmålade och rödfärg hade man nyligen lärt sig tillverka och kostade mycket pengar och man har också kostat på fönsterglas redan från början.

Smedjorna var en satsning?

– Ja, man ville samla hela Sveriges tillverkning av klensmide (finsmide) hit, till staden som fick kungens namn, Carl Gustafs stad, vid sidan om det ursprungliga Eskilstuna. Man har tillverkat saxar, lås och gångjärn, fönsterbeslag, spikar och ganska mycket nålar.

Det var Karl den X Gustav som ville satsa på Eskilstuna, som centrum för landets tillverkning av finsmide och han hade planer på 120 smedjor. För att leda det här arbetet övertygade han Reinhold Rademacher, som bodde i Svenska Livland, alltså nuvarande Lettland, att komma till Eskilstuna.

Han hade redan en framgångsrik smidesverksamhet i Svenska Livland, men genom att han erbjöds många förmåner, såsom tullfrihet och ensamrätt, så övertalades han att komma hit. För kungen var den här satsningen på en järnmanufaktur, alltså massproduktion av smidesprodukter genom hantverk, viktig för att få in pengar till staten.

– Det här var under stormaktstiden och det gick åt väldigt mycket pengar, bland annat till alla krig och en del slottsbyggen. Det man tidigare hade gjort var att man hade använt sina naturresurser, järnet framför allt, för att exportera, men nu tänkte man att det vore bättre att förädla metallerna och sälja färdiga föremål.

– Man valde den här platsen därför att det var bra transportvägar, med tanke på vattnet, och vattnet är också bra där det finns forsar och man kan driva vattenverk. Det var också lagom avstånd till huvudstaden, ligger ganska skyddat inne i landet och det fanns mycket skog. När man ska ha smedjor går det åt väldigt mycket träkol.

– Det var med den här nya manufakturstaden Carl Gustafs stad, intill det ursprungliga Eskilstuna, som Eskilstuna fick sina stadsprivilegier. Så man kan säga att det här är ursprunget till Eskilstuna som industristad.

Området med Rademachersmedjorna var en del av kungens plan för en egen stad, Carl Gustafs stad, precis väster om det ursprungliga Eskilstuna. Vad betydde det då för Eskilstuna att få stadsprivilegier?

– Den första konsekvensen av det var att det flyttade hit en massa folk och det lade grunden till Eskilstuna som industristad. Man fick privilegierna på grund av järnmanufakturverket (alltså smedjorna). Men man blev också sin egen stad och fick sin egen domstol. Tidigare låg man under Torshälla, som hade varit stad i flera hundra år redan. Så det betydde en hel del för självkänslan.

Vad var det för privilegier?

– För att få köpa och sälja saker så skulle man ha stadsprivilegier. Kungarna ville samla handeln i städerna och utan stadsprivilegier räknades man inte riktigt.

Man fick ett anseende och blev en plats på kartan?

– Ja, så kan man säga.

Carl den X Gustafs planer på 120 smedjor blev det inte mycket av. När han dog 1660 föll hans planer i glömska och pengarna räckte bara till 20 smedjor. Och vad tyckte då Reinhold Rademacher om det?

– Han blev ganska bitter till slut, eftersom det inte blev som han hade hoppats. Han hade varit en välmående man i Riga och här var det mest problem. Han hade problem med att arbetskraften försvann. Den första arbetskraften han hade var till stor del tvångskommenderade soldater och många av dem rymde.

Men grunden för industristaden Eskilstuna hade ändå lagts med Radermachersmedjorna.

På 1700-talet togs ytterligare ett viktigt steg i Eskilstunas historia. 1771 blev Eskilstuna, genom ett beslut i riksdagen, Sveriges första fristad. Det kunde ske efter många påtryckningar från grundaren Samuel Schröder, som hade hämtat inspiration från England och Holland. Även forskaren och uppfinnaren Sven Rinman spelade en stor roll för fristaden.

Fristaden betydde att smeder fritt skulle få etablera sig och arbeta, utan att behöva tillhöra ett skråväsen, alltså en yrkesförening, och utan att betala tullavgifter.

– Det var massor med enmans- och fåmansföretagare som växte upp och en del av dem levde kvar och utvecklades mer och mer till fabriker. Man fick extra fart på företagsamheten och industrin. Men i och med att man inte hade skråets krav på kvalitet och pris, så blev det så att en del sålde undermåliga produkter. Då fick Eskilstunaprodukter dåligt rykte. För att säkerställa kvalitén införde man en märkning på de varor som godkändes, ett E med en krona ovanpå.

Hur ser du på utvecklingen sen, att Eskilstuna blev en industristad?

Företagen i fristaden var grunden till de rena fabrikerna och tidigt 1900-tal var det tal om Eskilstuna för att det var så väldigt industritätt.

Vilken betydelse tycker du som historiker att det har att man som sörmlänning känner till Eskilstunas historia?

– Jag tycker att det har stor betydelse att man känner sina rötter och att man kan se saker i perspektiv. Det är nyttigt på alla sätt och vis att få alla infallsvinklar man kan få på sin samtid och historien är väl allra bästa sättet kanske.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".