Motståndets estetik: Peter Weiss 90 år
Idag skulle författaren och dramatikern Peter Weiss ha fyllt nittio år. Weiss som avled 1982 var i sanning en europeisk konstnär, en tysktalande tjeckisk flykting i Sverige, som vann världsrykte. Hans kanske främsta verk, den väldiga romantrilogin ”Motståndets estetik” ges i höst ut i svensk nyutgåva, och födelsedagen firas med en rad aktiviteter, seminarier och uppläsningar. Kulturnytts Anneli Dufva vill också minnas.
Även kulturlivet behöver idoler. Någon som går före. Peter Weiss är en sådan. Han till Sverige i slutet av 30-talet. En jude i exil, född i 1916 i Tyskland, utbildad på konstakademin i Prag, som genomlevde andra världskriget på avstånd, som mer och mer kom att skriva, både romaner och den dramatik som gjorde honom spelad över hela världen. Politisk, alltid politisk. Formmässigt experimentell, avancerad, intellektuell.
Han skrev ”Marat/Sade” om franska revolutionen, ”Trotskij i exil”, ”Rannsakningen” baserad på protokoll från en rättegång mot hantlangarna i Auschwitz. Dokumentärteater innan begreppet nästan fanns. Ingmar Bergman regisserade ”Rannsakningen” på Dramaten och har sagt att han först inte tyckte om den, att det var våldspornografi. Sedan ändrade han sig, besegrad av Weiss absoluta sanningslidelse.
Och det var också sanningskravet som gjorde Peter Weiss till idol för mig, redan i tonåren. Jag idealiserade honom, såg honom för mig, när han i ”Motståndets estetik” skriver om sin tid i Alingsås - av alla platser - och hur han där möter Karin Boye. Gatan öde, livet en leråker.
Men - han skriver. Litteratur är en hållning tycktes han säga, konst är att verka bortom kompromissen.
Anneli Dufva
