Konfliktdiamanter i filmfokus

Hollywoodstjärnan Leonardo Di Caprio spelar diamanthandlaren Danny Archer i ett kaotiskt Sierra Leone i Västafrika. I otillgängliga områden bedriver han sin jakt på en sällsynt rosa diamant som kan förändra hans liv. Den amerikanska filmen Blood Diamond beskriver hur affärerna med de vackra stenarna är med och betalar för vapen.

Danny Archer får brottas med sina moraliska kval. Filmen, som har premiär i USA den 8 december och kommer till Sverige i februari 2007, tar sin utgångspunkt i det brutala inbördeskriget i Sierra Leone under mitten av 90-talet.

Blodsdiamanter eller konfliktdiamanter är benämningar på diamanter som finansierar väpnade konflikter och som oftast smugglats ut från sådana områden. ¨

De vackra ädelstenarna används för att köpa mer vapen och är på det sättet med och släcker liv. Begreppet blodsdiamant började frivilligorganisationer använda i slutet av 1990-talet för att göra den cyniska handeln mer känd för allmänheten.

USA köper ungefär hälften av världens diamanter och oron är nu stor för att filmen ska få dem som tänkt shoppa glittrande ädelstenar i julklapp att ändra sig.

Under julen sker juvelerarnas försäljningstoppar och för att hindra att filmen slår hårt mot handeln kände sig det amerikanska utrikesdepartementet tvingade att kalla till en presskonferens i veckan. Där förklarades för journalister hur handeln idag kontrolleras.

Rebeller tog kontrollen
Under inbördeskriget i Sierra Leone 1991-2002, som filmen Blood Diamond handlar om, tog rebellerna kontrollen över diamantgruvorna. Landets diamanter är av hög kvalitet, lätta att bryta och finns ofta i flodavlagringar.

Gerillarörelsen RUF, Revolutionära förenade fronten, startades 1991 av en korpral och hade då stöd av Västafrikas värste krigsherre, Charles Taylor. Taylor anklagas för att ha stöttat rebellerna i utbyte mot diamanter som utvanns olagligt.

RUF-rebellerna gick hårt fram mot lokalbefolkningen och inbördeskriget krävde 200 000 människors liv. Rörelsen gjorde sig skyldig till systematiska stympningar och massvåldtäkter. Inbördeskriget gjorde dessutom nästan en miljon människor hemlösa.

 
FN förbjöd handeln
Från år 2000 fram till sommaren 2003 förbjöd FN:s säkerhetsråd handel med diamanter från Sierra Leone, om de inte kom med officiella certifikat som garanterade att de brutits på laglig väg. Meningen var att hindra RUF-rebellerna att finansiera krigsföring med blodsdiamanter.

När regeringen lyckades övertyga säkerhetsrådet om att den arbetat hårt för att kontrollera diamantbrytningen upphävde FN förbudet.

Sierra Leone är beroende av inkomster från exporten av diamanter, som överstiger 100 miljoner dollar om året. Men när rebellerna kontrollerade diamantgruvorna bidrog det till underskott i utrikeshandeln.

Kimberleyprocessen
På amerikanska utrikesdepartementets presskonferens inför premiären av filmen Blood Diamond, poängterade departementets Paul Simons att mycket av det som filmen berättar är historia.
– Vi tycker att filmen ger en bra historisk glimt av diamantindustrin, framförallt under 1999. Men vi känner att vi har kommit en lång bit på väg efter de blodiga illdåden som skildras i filmen, sa han på presskonferensen.

Simons redogjorde också för den så kallade Kimberleyprocessen som han beskrev som det viktigaste framsteget för en renare diamantindustri. I den självsanerande processen har diamantbranschen satt upp egna riktlinjer.

71 länder deltar i Kimberleyprocessen som startade 2002. Sierra Leone deltar också. Enligt programmet måste alla oslipade diamanter som exporteras ligga i förseglade förpackningar och levereras med certifikat som visar exakt var stenen kommer ifrån.

– Processen har totalt förändrat reglerna för spelet med diamanterna. Den indikerar en succé för multilateral diplomati, sa Paul Simons.

Diamanter smugglas fortfarande
Under mitten av nittiotalet var så mycket som 25 procent av de sålda diamanterna blodsdiamanter. De var med och finansierade krig i Liberia, Angola, Kongo, Sierra Leone och Elfenbenskusten. I slutet av 1990-talet beräknades att mellan 4 och 15 procent av världens diamanter kom från konfliktområden.

Den siffran är nu vara nere i en procent, enligt amerikanska utrikesdepartementet. Siffran hävdas också i en sydafrikansk rapport, som publicerades nyligen.

Men trots framsteg, som delvis kan förklaras av slut på konflikterna i Sierra Leone och Liberia, fortsätter den illegala handeln med diamanter i Kongo. Och vid Kimberley-processens senaste årliga möte i Botswana läxades Ghana upp för att certifiera diamanter som smugglats in i landet av rebeller från Elfenbenskusten.

Julhandeln försäljningstopp
Internationella organisationer som Amnesty International, Global Witness och Oxfam har arbetat ihärdigt för att belysa de svåra situationer som handeln med diamanterna lett till. De menar att även om mycket har förbättrats så är situationen ännu inte tillfredsställande. Den illegala handeln måste fortfarande reduceras, anser organisationerna.

Det återstår nu att se om filmen Blood Diamond gör att de amerikaner som älskar att pryda sig med gnistrande diamanter blir avtända under julhandeln.

Juvelföretagen Tiffany & co, Zale Corp. och Blue Nile är bland de bolag som i så fall kan påverkas ekonomiskt. I samband med diskussionerna i USA har också diamantindustrin startat kampanjer för att rentvå ädelstenarna.

”Fyra c”
Diamantköpare har av tradition fått rådet att beakta ”fyra C” när de väljer en diamant: colour (färg), cut (slipning), clarity (renhet) och carat (vikt). Men det finns ett till ”C” att fråga om innan man gör sitt köp. Det står för ”conflict” (konflikt).

Den prisbelönte regissören och producenten bakom Blood Diamond, Edward Zick, anser att det är väldigt svårt att kontrollera situationen med illegala diamanter även om människorättsorganisationernas kamp och Kimberleyprocessen har lett till stora förbättringar.

– Vi säger inte åt folk att inte köpa diamanter, men vi behöver se till att konsumenter insisterar på att få se garantin på de diamanter de köper, säger Edward Zick.

Beatrice Janzon
beatrice.janzon@sr.se