Många vackra ord på miljökonferensen

Det är nästan ett öronbedövande surr av stora vackra ord. Tusentals delegater har kommit från hela världen för att under tio dagar försöka enas kring hur visionerna från mötet i Rio 1992, ska kunna omsättas i verkligheten. Utschasade Och så här första dagen verkar många både vilsna och utschasade. Och många misströstar om denna jättesammankomst ska kunna samlas kring ett kraftfullt handlingsprogram. – Jag har suttit i sal nr 3 och där diskuterades hållbar utveckling, säger Marina Nsingo, turism- och miljöminister från Zambia. Men det fanns ingen ledig stol, så jag gick efter ett tag till kvinnornas vilorum. När Sydafrikas president Thabo Mbeki i förmiddags invigningstalade beskrev han världen som öar av välstånd omflutna av fattigdom och att en global hållbar utveckling är omöjlig om inget görs. – Världens folk förväntar sig att Världskonferensen ska leva upp till förväntningarna och bli kulmen på ett decennium av hopp genom att anta praktiska program som ska omvandla drömmar om en hållbar utveckling till verklighet, att vi här i Johannesburg lägger grunden för ett nytt globalt samhälle som bryr sig om människor, som är mänskligt. Det sade Thabo Mbeki i sitt inledningsanförande. Parallella konferenser Huvudtalarna avlöser varandra i den stora plenisalen, i angränsande stora salar sitter kommittéer, runt om i miljonstaden Johannesburg pågår parallella konferenser och flera tusental folkrörelser, organisationer och aktivistgrupper finns på plats. För att försäkra sig om att deras röster hörs och att de blir del av handlingsprogrammet som mötet förhoppningsvis ska mynna ut i. Redan under förberedelserna till konferensen framstod det klart och tydligt att motsättningarna mellan den rika världen och den fattiga kommer att bli det svåraste att lösa.