Kraftigt minskad järvstam i Sverige
Antalet järvar i Sverige verkar i år minska för första gången på flera år. Under hela 2000-talet har järvarna ökat och närmat sig det antal som riksdagen slagit fast att vi ska ha i landet. Men i år har det fötts klart färre järvungar.
Det finns runt 400 till 500 vilda järvar i Sverige. Exakt hur många vet ingen för de är svåra att räkna.
Länsstyrelserna har mest spåren att gå på och vuxna rovdjur kan röra sig över så långa sträckor att det är svårt att veta om det är ett eller flera djur som har lämnat spår på olika håll.
Bara 55 nya kullar i år
I stället försöker man ta reda på hur många nya kullar som föds, för ungarna är lite mindre rörliga. På det sättet får man ju också en bild av utvecklingen framöver, och just i har det bara varit 55 kullar eller föryngringar som Robert Franzén på Naturvårdsverkets viltvårdsenhet kallar dem.
– Det är en dramatisk minskning av antalet föryngringar 2006 jämfört med åren innan. Och den minskningen har främst skett i Norrbotten och Västerbotten där det har gått ner med 30 procent antalet kända föryngringar, säger han.
Rennäringen har inte märkt minskning
Varför antalet järvkullar nu minskar efter att under sex år ha närmat sig målet på 90 kullar kan inte Robert Franzén svara på. Han funderar på tjuvjägare men tror knappast att dom ligger bakom raset.
På samernas riksförbund har man inte märkt av någon minskning. Där ser man järven som ett stort problem där den finns, för där dödar den många renar.
Alla andra stora rovdjur ökar
När det däremot gäller lodjuren som också tar ren så har renskötarna märkt en liten minskning i sina områden. Men totalt sett har lodjuren ökat, för nu har de på allvar börjat etablera sig på flera håll södra Sverige.
Också björn och varg verkar öka i antal och närma sig riksdagens mål. Det är alltså bara det minsta av våra fyra större rovdjur, järven, som Robert Franzén just nu har att bekymra sig för.
– Jag hoppas att det bara är en tillfällig nedgång. Vi får avvakta några månader och se. Järvarna föder ju ungar redan i månadsskiftet februari-mars, så att redan i mars-april ser vi åt vart det lutar, säger Robert Franzén.
Björn Gunér
bjorn.guner@sr.se
