Forskarrapport: Psykisk tortyr skadar lika mycket som fysisk

Flera av metoderna som forskarna studerat används av den amerikanska militären vid fångförhör. Men forskarna drar nu slutsatsen att även dessa metoder bör förbjudas inom folkrätten.

Tortyr innebär att utsätta en annan människa för allvarlig smärta eller lidande, kroppsligt eller mentalt, för att uppnå ett visst syfte. Så definieras tortyr i FN:s konventioner.

Men i samband med att rapporter kom om att amerikansk militär bröt mot de mänskliga rättigheterna i Guantanamo, Irak och i Afghanistan föreslog en arbetsgrupp från USA:s justitie- och försvarsdepartement att man kan snäva in tolkningen av vad som är tortyr, och exkludera sådant som visserligen innebär ett psykiskt lidande, men som man inte kan bevisa leder till posttraumatiskt stress-syndrom.

Isolering - inte tortyr?
Det innebär att metoder som att beröva en människa sömn, mat eller vatten, att tvinga någon att gå naken, att binda för ögonen på någon, att låta en människa sitta isolerad eller att förödmjuka någon för att bryta ner personen psykiskt, inte skulle kunna klassas som tortyr.

Men det finns en gråzon där ännu mer brutala förhörsmetoder kan klassas som tortyr eller inte, utan att det någonsin kommer till allmänhetens kännedom.

Rätten att avgöra om en metod är tillräckligt grym för att anses som tortyr ligger hos president George Bush och den lista på metoder som regeringen gett klartecken för att använda är hemligstämplad.

En av de värsta förhörsmetoderna som hamnat i denna gråzon kallas waterboarding. Det är en gammal form av tortyr som har använts både av inkvisitionen och av Pol Pot-regimen.

Grym vattentortyr
Waterboarding innebär att en människa binds fast med huvudet lite lägre än fötterna. Sedan häller torteraren vatten i munnen på henne tills hon antingen grips av panik och gör torteraren till viljes eller svimmar av dödsskräck och syrebrist.

Det kan liknas vid en långdragen skenavrättning, eftersom den som torteras tror att hon är på väg att drunkna. Men om torteraren är skicklig tar offret ingen fysisk skada av behandlingen.

Att USA och CIA använder sig av waterboarding finns det många vittnesmål om, men om det är sanktionerat eller inte svarar inte Vita huset på.

I en radiointervju i höstas berättade vice president Dick Cheney att den terrormisstänkte Khalid Sheik Muhammed, den misstänkte hjärnan bakom 11 september-attacken, hade förhörts med metoden.

”Bra verktyg för att få information”
Cheney ansåg att det var ett bra verktyg för att få fram nödvändig information och att Bush-administrationen inte ansåg att det var tortyr. Senare tog dock Cheneys presstaleskvinna tillbaka alltsammans, och sa att det inte var waterboarding som Cheney hade syftat på.

Under Vietnamkriget hamnade amerikanska soldater inför krigsrätt om man misstänkte att de använt waterboarding. På en rak fråga om Vita huset idag anser att metoden är tortyr blir svaret att den bedömningen är hemligstämplad.

Två brittiska forskare, Metin Basoglu och Maria Livanou från King’s College i London, och den serbiska forskaren Cvetana Crnobaric från psykiatriska kliniken på Zvezdara-sjukhuset i Belgrad ställde sig frågan om det verkligen var någon skillnad mellan psykisk tortyr och fysisk.

279 personer ingick i studien
Forskarna hade ett material av intervjuer med 279 personer som varit fångar under inbördeskriget i forna Jugoslavien, och som då hade utsatts för tortyr. Det var tre hypoteser man ville testa.

För det första frågade forskarna om det var så att tortyr som inkluderade stark fysisk smärta var mer förknippad med lidande och maktlöshet än andra former av tortyr.

För det andra undrade man om fysisk tortyr oftare ledde till posttraumatiskt stress-syndrom och depressioner än annan tortyr.

För det tredje ville man undersöka ett antagande om att det är rädslan och ångesten inför det oförutsägbara som leder till offrens lidande, snarare än tortyren i sig.

Människorna som deltog i studien kom från Belgrad, Sarajevo, Riejka i Kroatien och Banja Luka i Bosnien. De var mestadels soldater men också några civila. De var mellan 18 och 65 år gamla och de hade alla blivit torterade. 38 av dem var kvinnor.

Försökte skatta sina upplevelser
Deltagarna i studien gick tillsammans med psykologer igenom vad som hade hänt dem och försökte skatta hur de upplevt olika händelser, både på en skala som beskrev hur plågsamt något var och en skala som beskrev hur mycket de själva kände att de kunde kontrollera situationen.

Bland det som deltagarna angav som de mest plågsamma upplevelserna fanns ett lika stort inslag av psykisk tortyr som fysisk. Forskarna drog därför slutsatsen att det inte är den fysiska smärtan i sig som spelar störst roll. Bland det som människorna upplevt som värst var skenavrättningar, att se på när någon anhörig blev torterad, hot om våldtäkt och isolering.

Eftersom nästan alla deltagarna hade utsatts för både fysisk och psykisk tortyr, var det svårt för forskarna att skilja ut exakt vad som lett till depressioner eller posttraumatiska stress-syndrom.

Skräck och ångest satte djupaste spåren
Studien gav inget stöd för att fysisk tortyr oftare skulle leda till långvariga psykiska skador. Snarare fann man stöd för den tredje hypotesen, att det var skräcken och ångesten och upplevelsen av att sakna kontroll som hade satt de djupaste såren.

Det här är den första studien som försöker jämföra skadorna från kroppslig och själslig tortyr.

I en kommentar skriver forskarna att ”aggressiva förhörsmetoder och förnedrande behandling i fångenskap måste anses som tortyr. Det resulterar i mentalt lidande och långvariga trauman. Det är en missuppfattning att förödmjukande och grym behandling inte är så farligt och kan tillåtas under exceptionella omständigheter”, skriver forskarna, och efterlyser en definition av tortyr grundad på vetenskap som inte går att dagtinga med - eller missbruka.

Elsa Helin
elsa.helin@sr.se

Läs hela studien som publicerats i den amerikanska tidskriften General Archives of Psychiatry:

http://archpsyc.ama-assn.org/cgi/content/full/64/3/277#YOA60076F1