Linnés växt: Buxbom, Buxus sempervirens L.
Buxbom är en vacker och frisk, städsegrön växt. Den är emellertid inte härdig i hela landet. Den hittills mest härdiga sorten, som finns i handeln är ’Polar’, zon 1–4 (5).
Buxbom trivs på kalkhaltig jord i ett soligt eller halvskuggigt läge. Växten är lätt att formklippa och passar utmärkt för inramning av rabatter inte minst en kryddträdgård. Beskärningen bör utföras så att häcken ser vacker och jämn ut under större delen av året. Tidigt på våren kan man behöva klippa bort enstaka blad och kvistar som skadats under vintern. I slutet av juni början av juli efter att skotten har vuxit ut görs den huvudsakliga beskärningen. (Du kan ta vara på sticklingar vid denna tidpunkt. ) Nya skott som tillkommit under sommaren beskärs hårt . Årstillväxten bör inte överstiga 1 centimeter .
Linné blev mycket imponerad av den pampiga buxbomshäck, som växte på godset Wrams Gunnarstorp, som han besökte den 12 juli 1749 under sin skånska resa. Linné skriver: ”Buxbomshäcken sågs här i trädgården så präktig, att jag aldrig sett den härligare, så vida jag någonsin rest, och kan han väl räknas för ett av Sveriges sällsamma ting, som giver det tydligaste prov av Skånes härliga klimat. Han var klippt av Buxus arborescens, 3 alnar hög och 3 alnar bred, alltså i fyrkant, men mycket lång och var dessutom så tät, att icke den minsta öppning fanns därpå”
Buxus arborescens heter numera Buxus sempervirens. 1 aln=ca 60cm. Häcken var alltså ca 1,8 m bred och lika hög!
