Linnés växt: Fikon (Ficus carica)
Fikon är en gammal kulturväxt som ursprungligen kommer från länderna kring Medelhavet. Här har fikon haft stor betydelse i kosten under flera årtusenden. Fikon förekommer än idag mest i medelhavsområdet, särskilt i Turkiet.
Det här är en växt som vållade Linné huvudbry för han kunde inte hitta några ståndare i blommorna. Därför placerade han fikonet i den 24:e klassen, Cryptogamia, bland svampar, alger, ormbunkar och mossor. Sanningen om fikonets blombyggnad upptäcktes av Otto von Münchhausen, som rapporterade detta till Linné brevledes.
Fikonfrukten är en skenfrukt som består av en uppsvälld blombotten, som på insidan är beklädd med enkönade blommor. De fikon vi äter innehåller bara honblommor. Vi kan endast odla sorter som tillhör gruppen adria-fikon eftersom de bildar fikon utan pollinering och befruktning. Detta kallas att sorten är partenokarp. Smyrna-fikon å andra sidan måste pollineras av fikonsteklar som endast är 1 mm långa. Dessa steklar finns inte i Norden.
Det finns flera sorter av adria-fikon som är lämpade för nordiskt klimat, men den absolut vanligaste sorten är Bornholmsfikon, som kan förekomma som andra namn i handeln. I zon 1–2 kan fikonbusken övervintra utomhus med vinter- och vårtäckning vid behov. Längre norrut förvaras fikonplantan frostfritt under vintern och får bara stå ute under sommaren.
Det kan ju tänkas att fikon kan vara en växt som vi kan odla utomhus även i zon 3–4 vid ändrade klimatiska förhållanden.
Läs mer om fikon:
Engstrand, L.& Widén, M. 2002. Frukter från främmande länder. Liber
Park, K. 2007. Fikon. En historisk växt att odla och njuta av. Actéa Förlag
