Kaliber 3 juni 2007: Final för vårsäsongen!

Doktorn & Company

Det omdiskuterade bolaget Doktorn & Company får göra utredningar åt Försäkringskassan igen.

- Sammantaget så att säga så ser vi inte att vi kan annat än att släppa på igen och låta Doktorn & Company och göra utredningar på vanligt sätt åt oss, säger Siwert Gårdestig, programdirektör på Försäkringskassan.

1 juni kom den snabbutredning Försäkringskassan tillsatte efter Kalibers avslöjanden i april om Doktorn & Company. Nu börjar de skicka patienter till Doktorn & Company igen.

Kaliber gick igenom 45 utredningar och intervjuade 15 patienter. En av dem, Marie,  hade hittat 40 fel i sin utredning från Doktorn & Company, berättade hon i Kaliber:

- Bilden man får när man läser den här rapporten är totalt felaktig, och jag då som sitter och läser om mig själv blir helt chockad då förstås, när det är så mycket felaktigheter. Sen gör de antydningar också att jag eventuellt har en annan sjukdom, som heter fibromyalgi, sade Marie i Kaliber:

- Och det har inte alls med min sjukdomsbild att göra. Jag har ju för sjutton blivit påkörd, av en bil, i en korsning.

Doktorn & Company har gjort flera hundra utredningar. För granskningen nu plockade Försäkringskassan ut 22 utredningar att gå igenom för socialstyrelsens experter. 18 slumpvis utvalda och fyra där det kommit in klagomål. Enligt Siwert Gårdestig bör det vara ett tillräckligt antal och var dessutom vad som var möjligt att hinna med nu. Men utredarna granskade bara papperen och pratade inte med patienterna.

Fast det var mycket just genom att prata med patienterna felen avslöjades under Kalibers arbete. Siwert Gårdestig:

- Ja vi kan ju inte annat, i det här läget, när vi ber Socialstyrelsen med sin expertis göra bedömningar utifrån vad som är rimligt med sådana här företags sätt att arbeta generellt sett?  Och kan det ge rimligt beslutsunderlag för oss? Och då säger de OK.

- Då har vi gjort bedömningen att det här är rimligt ändå, att det här verkar godtagbart ur medicinsk kvalitetssynpunkt.

En annan av dem som undersökts hos företaget och som var med i Kalibers reportage i april var Maria. Hon litar inte på granskningsrapportens resultat och sättet granskningen genomförts på.

- Det är en usel metod. För det första så skall man väl pratat med personerna i sig. Man kan ju aldrig utgå från ett papper. Jag lyssnade på Kaliber förra gången, och då var det en kvinna som hade fått fel journalpapper, för en helt annan person. Hur kan de veta någonting? Det är helt fel.

Maria anser också att fler än 22 fall borde ha undersökts.

- Det skulle varit flera. Om de hade tagit 200. Då kanske. Det hade känts lite bättre. Men det här är ju löjligt.

Av de 22 utredningarna Socialstyrelsen granskade kom experterna till samma slutsats som Doktorn och Company utifrån materialet. I fyra utredningar hade de delvis en annan mening.

Försäkringskassan intervjuade själv 15 av patienterna. Då kom det kritik mot Doktorn & Companys bemötande och kommer Kassan nu att följa upp.

Ett av kraven kassan ställer när de köper tjänster av utomstående är att de betalar skatt och sociala avgifter. Doktorn och Company hade flera 100 000 kronor i obetalda skatter, fredags så väl som i april, men det har Försäkringskassan inte undersökt nu:

-Det har inte vi tittat på. Det har inte ingått i mitt uppdrag.

Behandlingshemmet Baggershus

Elever som brottas ner när de är uppkäftiga. Och personal som kallar mörkhyade elever för lakritstomte eller säger åk hem, stick, jag kan skjutsa dig till flyget - 15 april berättade Kaliber att det förekommer och förekommit övergrepp från delar av personalen på behandlingshemmet Baggershus i Mölndal.

Tillsammans med Sveriges televisions Västnytt granskade vi detta ett av landets allra största hvb, hem för vård eller boende. Där bor invandrarpojkar med olika former av sociala problem samt ensamkommande asylsökande pojkar. Kaliber och Västnytt kunde bland annat visa hur behandlingspersonal rekryterats bland dörrvakter, brottare och kroppsbyggare. Många som ville pojkarna väl - självklart - men långt ifrån den bild av välutbildade socionomer och socialpedagoger som företaget marknadsfört.

Våra lyssnare kunde också höra hur tidigare elever och personal vittnade om ”sanktionsavdelningen”, där elever låstes in. Något som är helt förbjudet på allt annat än statliga institutioner. Ledningen svarade att detta inte var sant.

Dessutom tog Kalibers och Västnytts medarbetare jobb som behandlingsassistent. Och bevisade hur personal berättar att de ibland ”brottar ner” elever som käftar emot och använder könsord. Vår medarbetare vittnade om en extermt manlig miljö där anställda visade porrbilder för varandra. Och där talet om behandling inskränkte sig till indragning av veckopeng eller utegångsförbud.

Polisanmälningar och utredningar

Reaktionerna på programmen blev starka. Flera avdelningar på behandlingshemmet stängdes. Tre privatpersoner polisanmälde de rapporterade övergreppen. Länsstyrelsen inledde en utredning som ska vara klar sista augusti. Göteborgs upphandlingsbolag säger att de avvaktar med beslut om ny upphandling av Baggershus tills den utredningen är klar. Och länsstyrelsen anmälde sig själva till JO för att få veta om det varit fel att de inte gjort någon egen inspektion av Baggershus på tolv år. JO ska om en vecka ta beslut om de ska göra en utredning.

Ledningen för Baggershus tillbakavisade kritiken och sa att bilden som SVT och SR gav var falsk och felaktig.

Kaliber fick också några brev och samtal från personer som inte höll med om kritiken av Baggershus. Men vi fick många fler brev och samtal från tidigare personal och anställda som bekräftade bilden. Som det här, från en tidigare praktikant:

”Under min tid på Baggershus så pratades det öppet om att våld behövdes i vissa fall, det var inget man talade tyst om. Vem som sanktionerade det är frågan, jag fick uppfattningen om att det var uttalat även från ledningen - inofficiellt såklart. 

Jag tog upp den sk ”behandling” jag såg på Baggerhus i den grupphandledning vi hade på universitetet och det ägnades timmar åt att diskutera min situation. Ändå vågade skolan inte agera utan man valde att blunda för det jag berättade. Jag ville ha institutionen anmäld, men vågade inte själv göra den anmälan. Än idag så kan jag inte förstå varför inte skolan gick in och anmälde... 

Tanken som förföljt mig genom alla år är att det ju egentligen inte finns någon av de som råkat illa ut som kan anmäla. Skall en ung invandrarkille anmäla? En person som straffat ut sig från allt? Vem skulle ta honom på allvar?”

Idag bor 38 migrationselever - alltså ensamkommande asylsökande barn på Baggershus. Och enligt uppgifter till Kaliber bor i nuläget mellan sex och åtta unga på behandlingshemmet.

Prickade läkare

I höstas (2006) berättade vi om läkare och tandläkare som fällts mer än en gång av ansvarsnämnden. I veckan stämdes en av tandläkarna vi berättade om.

Kaliber tog upp en tandläkare i Västergötland som missat massor med hål hos ett par patienter och som dessutom misskött Bouyne Eklindhs tandlossning så han förlorade 7 tänder. Det kostade över 70 000 kronor att hjälpa Bouyne Eklindh efteråt – förutom all tid och smärta.

Men den prickade tandläkaren hade ingen patientförsäkring. I onsdags stämdes han av Patientskadeförsäkringsföreningen på alla pengarna, för föreningen har ersatt Bouyne Eklindh så länge. Tandläkaren har hittills vägrat betala och sagt att han inte gjort något fel.

Luftslottet Obol

I december förra året avslöjade Kaliber hur idrottssponsorn Obol - som skulle vara en multinationell finanskonsern med säte i Schweiz - av allt att döma istället var ett gigantiskt luftslott.

Våra samtal och sökningar över flera världsdelar stannade alla i återvändsgränder.

Sveriges Radio och tidningen Norrbottenskuriren granskade av en slump båda Obol - och nyheterna publicerades samma dag. I idrottssverige - och i Norrbotten slog avslöjandet om Obol ner som en bomb. Mannen bakom Obol - den internationelle finansmannen Bo Johansson med rötter i Malmberget - försvann - och har inte synts till sedan dess - alltså på ett halvår.

Ryktena säger att Johansson är i Tyskland - eller på Seychellerna. Vi är många som försökt hitta honom.

Kvar i Sverige lämnade Bo Johansson massor av obesvarade frågor. Var fanns de pengar som idrottsmän, företag och andra investerat i Obols fond? Hur mycket pengar var det? Vem skulle man kunna kräva dom av? När det av allt att döma nu inte fanns något schweiziskt jätteföretag?

En av de som satt pengar i Obol är Längmanska företagarfonden i Luleå. En stiftelse med landshövdingen som ordförande. Tio miljoner beslutade styrelsen 2004 att placera i Obol. Så här skriver Längmanska i sin årsrapport nu för 2006 som kom för några dagar sedan:

”Under året har betydande osäkerhet uppstått angående värdet av en under 2004 gjord placering hos Obol Investment, 10 miljoner kronor, varför tillgången nedskrivits i sin helhet. Fonden har liksom andra investerare blivit vilseledda av Obol och har på grund av omständigheterna i ärendet anmält misstanke om brott till ekobrottsmyndigheten gällande Obol Investment International ltd, Bo Johansson och Jan Saradlic.”

Längmanska företagarfonden har skrivit ner de tio miljonerna i Obol till noll. Pengarna räknas i nuläget alltså som helt förlorade. Men Längmanska har lämnat in en polisanmälan. Och kopplat in en advokat som ska undersöka om det finns några andra möjligheter att komma åt Obol juridiskt. En förundersökning om Obol pågår. Också med internationella förgreningar.

Följderna för Luleå Hockey

Men historien om Obol har också fått konkreta tydliga följder bland idrottsklubbar. Under en tårfylld presskonferens berättade spelaren Mikael Renberg att han lämnar sin klubb Luleå Hockey. Så här sa han:

- Sen vill jag tacka fansen också... särskilt de på h-läktaren...de har stöttat mig i både med-och motgång... Det är tufft men så är det... Allt har en början och allt har ett slut... Det här är mitt slut för Luleå. 

På den här presskonferensen sa Renberg att han helt enkelt ville gå vidare. Men redan efter några dagar visade det sig att det också fanns andra skäl att lämna klubben. Mikael Renbergs pensionspengar, uppskattningsvis fem miljoner kronor, var nämligen placerade i Obol. Var pengarna borta? Vem skulle ansvara för det? Och vem hade tagit initiativet till att sätta pengarna i Obol?

Strax efteråt visade det sig att flera andra spelade hade samma upplägg, omkring tjugo miljoner av Luleås pensionspengar fanns i Obol.

Så här säger Radiosportens reporter i Norrbotten, Peter Sundkvist, om följderna av avslöjandet:

- När det gäller Luleå Hockey så känner de sig lurade som så många andra klubbar som varit i kontakt med Obol och kanske framför allt Bosse Johansson.

- Avslöjandet blev en chockvåg för alla inblandade. Ingen trodde på att Obol bara var ett luftslott.

Reportern: Och idag när det har gått ett halvår?

- Så hade väl det mesta lagt sig. Men då kom Micke Renberg och då revs såren upp igen för alla inblandade när det visade sig att Micke Renberg tillsammans med Luleå haft affärer med Obol.

Reportern: Luleå Hockey har alltså förlorat en sponsor, de förlorar kanske pensionspengar och så förlorar de spelare. Det är ett högt pris!

- Ja, det är ett högt pris och ett hårt slag för Luleå som är en klubb med ansträngd ekonomi. Så de välkomnade och tog emot Obol med stor och öppen famn.

Reportern: Krasst ekonomiskt – om Renberg skulle få rätt till de här pengarna och om Luleå Hockey måste ersätta honom – och om fler spelare med liknande avtal följer i spåren – vad skulle det innebära för klubben?

- I nuläget har Luleå ett eget kapital på två och en halv miljon. Det skulle innebära konkurs, säger Peter Sundkvist.

Juicen som sägs bota ALLT

I tisdags visades ett program om fruktjuicen Xango i dansk TV. Xango har nämligen börjat säljas som mirakelmedel också i Danmark.

Kaliber gjorde ett program som sändes i påskas – om juicen sägs bota alla möjliga sjukdomar, till och med cancer.

I Kaliber lovade Läkemedelsverket att de skulle titta närmare på svensk försäljningssida med otillåtna säljargument. Nu har det gått några månader.

Så här låter det när reporter Håkan Svensson kollar på nätet vad som hänt sedan sist:

- www.mangostanjuice.com...... nu skall vi se för det var ju den här sidan som läkemedelsverket skulle göra något åt, eftersom det bland annat var här som det berättades om juicens fantasiska medicinska egenskaper... Nej, det ser minsann ut som om de påståendena är borta så där har tydligen läkemedelsverkets arbete gett resultat.

Men vad står det på andra sidor då där man kan köpa Xango?

Ja, här har jag t ex hittat ett företag som heter Nice-life och som säljer Xango. Förvisso står det här att mangostan inte botar sjukdomar men sedan så radas det upp alla möjliga fördelar med mangostan och xantonerna i frukten. Antiinflammatorisk och antivirus är några egenskaper och till sist radas massor av sjukdomar som sägs har kopplats till forskningen kring mangostan. Starr, tumörer, utbrändhet, diabetes är några av de 45 punkterna som tas upp. Ja till och med åldrande tycks mangostans ha någon funktion på enligt den här sidan. Och skriver jag in www.kvalitetsvaruhus.se där det också säljs Xango så kan jag läsa att xantoner hämmar inflammationer och enligt en läkare som citeras på sidan så är inflammationer orsaken till många, många olika sjukdomar vilka det då alltså innebär att Xango med sina xantoner förhindrar sjukdomar.

Från de här två sidorna finns länkar direkt till det företag som tillverkar Xango och där kan man läsa att ”Forskning visar att xantonerna innehåller starkt verksamma antioxidanta egenskaper som kan hjälpa till att bibehålla tarmhälsan, stärka immunsystemet, neutralisera fria radikaler, främja brosk- och ledfunktion och främja ett friskt andningssystem.”

Och att just det är läkemedelspåstående säger Kerstin Hjalmarsson som samordnar arbetet med olagliga produkter på läkemedelsverket.

Men hur kan då sådana påstående fortfarande finnas om Xango säljs? Jo det beror på att läkemedelsverket bara gjort något åt just den sida som vi berättade om i Kaliber. Andra sidor där Xango säjs med olagliga påstående har man inte brytt sig om.

Något eget arbete för att söka av hemsidor och stoppa annan missvisande marknadsföring gör Läkemedelsverket inte.

Efter programmet i dansk TV om Xango överväger också danska läkemedelsverket att göra en granskning.

Omskärelse

I oktober förra året handlade Kaliber om omskärelse av pojkar. Operationer av religiösa eller traditionella skäl som ofta sker helt utanför den vanliga sjukvården. Så här berättade en mamma till en liten pojke i Malmö om vad som hände efter omskärelsen:

- Penisen var helt svart. Det såg hemskt ut.

Den här mammans pojke omskars hemma i lägenheten - av en skånsk läkare ute på svartjobb - med svåra skador som följd. Å det här är inget ovanligt. Men var de omkring 3000 pojkar i Sverige som omskärs varje år opereras - och hur - det är det ingen som har något egentligt grepp om. Trots att det alltså handlar om operationer av små barn. De flesta landsting omskär inte annat än av rent medicinska skäl.

Dansk läkare utan tillstånd

Kaliber visade också på hur pojkar omskärs på moskén i Malmö av en tillrest dansk läkare som inte hade tillstånd att arbeta som läkare i Sverige. Och att flera pojkar som han omskar hade fått svåra infektioner efteråt. Vilket anmälts till polis. Här är citat från de anmälningarna:

”Runt om pojkens penis fanns ett tre cm brett sårområde med beläggningar. Huden har inte sytts ihop varför en glipa på tre cm uppstått utan hudtäckning. Pojken remitterad till barnkirurg för ställningstagande om plastikkirurgiskt ingrepp.”

”Omskärelsen skedde i familjens hem och kostade tusen kronor.”

”Pojkens penis var flådd från skinn i nästan hela sin längd. Det fanns endast 1 cm hud kvar kring roten.”

”Verksamhetschefen ställer frågan om den aktuelle läkaren har tillstånd att utföra omskärelser i hemmet.”

” Det framgår av journalen att förbandet runt pojkens penis vuxit fast i operationssåret.”

”Han är inte legitimerad läkare i Sverige.”

Den danske läkaren fortsatte att omskära på moskén - också efter vårt program.

Så här står det i en anmälan till socialstyrelsen från januari i år om en pojke som omskurits i moskén av den danske läkaren:

” Pojken fick allt svårare att kissa, varför familjen sökte akut och överremitterades till barnkirurgen i Lund. Här noterades att hela penis låg begravd under huden med en minimal öppning i huden och ärrig kant. ”

Idag säger företrädare för moskén att den danske läkaren inte arbetar där längre. De hoppas hitta en ny, bättre kirurg efter sommaren. Anmälningarna om pojkar som misstänks ha skadats av den danske kirurgen utreds fortfarande av åklagare.

Socialstyrelsen fick uppdrag

Efter Kalibers program fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att utreda var pojkar omskärs och vad samhället kan göra för pojkarnas bästa. För ett par veckor sedan kom en rapport - som föreslår att landstingen ska åläggas att utföra omskärelser - också av religiösa skäl.

Rapporten har landat hos Socialdepartementet och ska nu ut på remiss. Den större och svårare frågan om ifall omskärelser av pojkar är en religiös rättighet - eller om det är en sedvänja som innebär ett övergrepp på små barn - tar utredningen inte ställning till.

Kinesisk sten

För ett år sedan sändes Kalibers största satsning hittills – reportageserien ”Sjukt billigt”. Tre program om den kinesiska sten –och smyckesindustrin och om importen av de produkterna till Sverige.

De svenska konsumenterna såg nämligen inte länge än till de låga priserna. Vad vi kunde visa var att den verkliga kostnaden betalades i form av liv och hälsa bland kinesiska arbetare.

Det handlar om öronbedövande buller - men framför allt om luften arbetarna måste andas. Och om alla de stenpartiklar som finns i den. Kalibers reportrar – Ola Wong, Thella Johnson och Jörgen Huitfeldt tog oss med till förfärliga arbetsmiljöer och träffade offren. Sjuksomen silikos, stendammslunga, är nämligen utrotad i Sverige, men skördar fortfarande många liv i Kina.

För några veckor sedan fick reportageserien ”Sjukt billigt” Röda Korsets journalistpris.

Granskningen har också blivit en bok som kommer ut i höst. Och arbetet med boken har lett till att reportrarna återvänt till reportagens huvudpersoner.

Som de kinesiska arbetarna. Jiang Xueying är kvinnan som försökte bevisa att hon jobbat på en smyckesfabrik för att på något sätt få ersättning för sin silikos. Hon har fortfarande inte fått något arbetsgivarintyg. Och hon har inga pengar som möjliggör att kunna starta en rättsprocess. Dessutom är hon ännu lite sjukare än vad hon var när reportrarna träffade henne.

Wu Guojun, en man som inlett en rättsprocess, har sedan våra program sändes förlorat den. Han måste därmed också betala motpartens kostnader. Han har överklagat beslutet.

Så här säger reportrarna om följderna av reportaget på närmre håll – bland svenska företag:

- Många har beskrivit att det ledde till ett nytt sätt att tänka på flera nivåer, både hos kunder, hos de själva och hos stora offentliga myndigheter. Man hade inte tänkt på det här sättet tidigare. Konkret har de inlett ett helt annat skyddsarbete. Man har åkt ner på resor till Kina, tagit med sig svensk skyddsutrustning och delat ut och man har inlett en skarp dialog med leverantörerna, säger Jörgen Huitfeldt.

- Många av företagen har inlett ett samarbete med internationella organisationer som utför oberoende fabriksinspektioner. Något de inte hade intresse av innan, säger Thella Johnson.

Om de mer djupgående konsekvenserna av denna slags granskningar säger Thella Johnson så här:

- Man måste ju fortsätta diskutera vad vi har för syn på människor i ett annat land långt borta som tillverkar produkter för oss.