Smultron, Fragaria vesca L.

Finns det en växt som mer än någon annan förknippas med Linné så är det just smultron och naturligtvis även linnean. Linné påstod att han botade sin podager (gikt* i stortån) med stora mängder smultron – fyra skålar dagligen!

Om smultron har effekt mot dylika inflammationer finns mig veterligen inga bevis. Bären är emellertid rika på järn och kalium och är bra att äta vid blodbrist, diabetes, lever-  och njurbesvär. De anses även motverka tandsten och missfärgning på tänderna.

Vårt vildväxande smultron bildar långa revor och kan forma täta mattor. Det trivs bäst i varma och soliga lägen, t.ex. i hagar och steniga slänter, men smultronet är mycket anpassningsbart. Det kan till och med växa på skuggiga platser, men då blir det inte så många bär.

Smultron blommar tidigt på säsongen och de första blommorna brukar därför bli frostskadade, pistillen svartnar. Viktigt att tänka på är att smultron har mycket grunt rotsystem, vilket lätt skadas vid ihållande torka.  

Det finns flera smultronsorter i handeln.  ’Linnés Norrlandssmultron’ är starkt revbildande liksom sorten ’Rödluvan’. Smultron kan ge allergiska besvär, men den revbildande sorten ’Snövit’, som har vita bär, kan allergiker oftast äta. Fåglarna låter de vita bären vara ifred eftersom de inte ser dem. God skörd under i stort sätt hela säsongen ger månadssmultronet ’Rügen’, som inte bildar revor.

Smulgubbe är en korsning mellan smultron och jordgubbe och även smaken är en blandning av smultron och jordgubbe. Bären är betydligt större än smultron men mindre än jordgubbar. I handeln finns sorten Sara, som härstammar från Balsgård.

* Vid gikt har man förhöjda halter av urinsyra i blodet, vilket ger inflammationer i knä och fot (speciellt stortån).