Hiv sprids snabbt i Estland
42 miljoner människor världen över är smittade av hiv, viruset som ger upphov till aids. 30 miljoner av dessa bor i södra Afrika. Men det är i Estland som hiv sprids snabbast, visar en rapport som FN:s fond mot aids, UNAIDS, presenterade på tisdagen.
Det är inte i Botswana eller Sydafrika som viruset sprider sig snabbast, faktiskt inte i Afrika alls. Istället är det i ett av våra grannländer, Estland.
1 500 ester
Kurvan över antalet smittade ser ut som ett uppåtstigande nästan lodrätt streck när FN:s aidsorgan visar sina diagram och overheadbilder. Och Estland är tätt följt av de andra baltländerna.
– Det är ju länder med en relativt liten befolkning. Men epidemin har spridits väldigt snabbt, framför allt i Estland.
– Från för några år sedan då man hade ett tiotal fall. Till idag nästan 1 500 hiv-positiva, säger Marika Fahlén, som sitter i styrelsen för UNAIDS, FN:s organ för global aidsbekämpning.
30 miljoner afrikaner
Men även om utvecklingen i baltländerna och i östra europa är alarmerande så är antalet faktiskt smittade försvinnande litet jämfört med massorna i södra Afrika. Av de 42 miljoner människorna som är smittade världen över så finns 30 miljoner här. Bekämpningen försvåras av fördomar och brist på kunskap.
I Botswana i södra Afrika, till exempel, väljer vissa hiv-smittade mammor att inte ta emot mediciner som hindrar att smittan förs vidare till barnet för att de inte vill bli stämplade som hiv-smittade.
Finns hopp
Men de finns ljusglimtar i rapporten. Två sådana är att läkemedelsbolag har visat sig villiga att subventionera aidsmedeciner till fattiga länder, och att de rika länderna donerar mer pengar till aids-bekämpningen. UNAIDS-rapporten visar också på flera exempel där det förbyggande arbete har gett gott resultat.
– Vi ser också positiva tecken, ibland ganska små, till exempel att man i vissa länder i Afrika satsat på sina ungdomar och genom det arbetet minskat antalet infektioner.
– I Uganda, Etiopien och många andra länder har man visat framsteg på det området. Det finns hoppfulla tecken, säger Marika Fahlén.
Caroline Salzinger