Kulturkrönikan 16 september
Det omhändertagande samhället - staten som en uppfostrande Överförälder - har varit typiskt för det svenska folkhemsprojektet. På 30-talet fanns tillochmed statliga heminspektörer som kom hem och förmanade oss att möblera rätt, använda rummen rätt och välja rätt färg på tapeterna.
Det berättar tidskriften Forskning och Framsteg i ett temanummer om Folkhemmet på gott och ont.
Bakom den statliga satsningen att få svensken skötsam, ta av sig skorna inomhus, måla väggarna ljusa och vädra bostaden 4-5 gånger dagligen,osv, låg uttänkt samhällsnytta : männen skulle stanna hemma från krogen, kvinnor bli bättre mödrar, fler barn födas, hela landet bli mer produktivt och lönsamt.
30-talets bostadsslum byggdes också bort, den svenska välfärdsstaten blev ett slags omtyckt Storebror, men priset blev disciplinerade medborgare, mindre inställda på eget ansvar och egna skyldigheter än på sociala rättigheter.
Tillochmed flygblad kunde spridas för att få husmödrar att i dagliga 15-minutersperioder vädra hemmen. Gunnar Myrdal och andra socialreformatorer hävdade att medborgarnas egen lättja ingick i de dåliga bovanorna. Mer disciplinerade medborgare skulle ge fart åt folkhemsekonomin.
I Forskning och Framsteg skriver också den tyske kulturvetarprofessorn och kulturchefen på Süddeutsche Zeitung Thomas Steinfeld om det beundrade svenska folkhemmet. Ett slags auktoritär men länge populär socialpolitik fanns också i Hitlers Tyskland men där urartade den stat som i Sverige blev både folkligt omhuldad och framgångsrik.
Sverige, menar Steinfeld, är ett litet land med enastående historisk kontinuitet som slapp världskrigets trauma. Det är huvudskälet till folkhemmets höga status. Och en hejdlös svensk nationalism : Milano känner vi till för att Zlatan spelar fotboll där, tysk kultur och litteratur har vi inte en susning om men vet att Marklund, Mankell och Nesser säljer bra i Tyskland. Vår besvikelse på staten efter tsunamikatastrofen är det trygghetsvaggade barnets besvikelse i den skyddade familjeidyllen.
Den skandinaviska modellen med samhället som hurtig uppfostrare i stort och smått tycks i mycket leva kvar. I tidningen Axess skriver Merete Mazarella om en finländsk 44-sidig manual för sundare hemmakvällar :i en graderad skala med 36 enkätkriterier frågas om familjens ömhetsbetygelser, prioriteringsstruktur, hemmakvällsteman, känsloprat, bordsskick, tandhygien, friluftsliv, hälsningsceremonier, matvanor, kommunikationstydlighet, ärendehandläggning, osv.
I Sverige, kan tilläggas, finns ännu långt efter Heminspektionens dagar, sådant som Apotekets broschyr om ”Goda vanor” . Här manas : ”Umgås med människor som du tycker om. Människan har ett inbyggt behov att känna sig älskad och behövd. Familj och vänner ökar din förmåga att klara svåra situationer. Det är numera bevisat. Se till att få tillräckligt med sömn varje natt. Lyssna på musik du tycker om.”
”Koppla av ibland”, råder Apoteket vidare : ”Pröva att säga nej .Du har också rätt att säga Jag vet inte.”
Johannes Ekman
johannes.ekman@sr.se