Hästkastanj, Aesculus hippocastanum

Hästkastanjen kom till Sverige i början av 1600-talet och är troligen den mest populära och vackraste av alla introducerade träd i vårt land. Den härstammar från Albanien och Grekland. I vårt land är den härdig upp till zon 4–5.

Hästkastanjen blir ett stort träd, 20–25 (30) m högt, alltså något för den stora trädgården – varför inte som vårdträd. Kronan är avlångt oval eller rundad. Karakteristiska är de, mot slutet av vintern, starkt hartsklibbiga knopparna.

Bladen är 5–7-fingrade och småbladen blir ca 20 cm långa. Blomställningarna är bedårande vackra, upprättstående och ca 15 cm långa och pyramidformade. Kronbladen är vita med röda eller gula basala fläckar. Ståndarna är långa och bågböjda och har orangeröda knappar.

Den kräver en näringsrik jord med god markfuktighet. Trädet blir särskilt vackert om det placeras nära eller intill vatten.

All beskärning av hästkastanj bör utföras under JAS-perioden (juli-augusti-september). Uppbyggnadsbeskärningen är viktig så att man får en genomgående stam där inte sidogrenarna konkurrerar med huvudskottet.

Namnet hästkastanj kommer av att turkarna gav kastanjer till hästar som led av kolik. Fröna är svagt giftiga och oätliga i färskt tillstånd. De har nyttjats som kräkmedel och även, efter viss behandling, ätits av människor och kreatur. De taggiga frukterna, som innehåller 1–2 bruna frön, väcker barns fantasi och brukar vara mycket användbara i barnens lekar.

Fröna mister snabbt sin grobarhet vid uttorkning och måste omedelbart efter mognaden läggas i fuktig jord eller sand och skyddas mot möss. Så fröna på våren i varsin kruka med jord.