Drakulic går till sängs med Frida Kahlo

Slavenka Drakulic, författare och journalist från Kroatien har en lång rad uppmärksammade böcker bakom sig, både reportage och romaner. På svenska finns ett tiotal titlar, senast i höst kom en bok om mänsklig godhet, i form av människor som donerar organ till behövande sjuka.

Nu är hon aktuell med ”Till sängs med Frida”, i översättning av Dordje Zarkovic, där hon följer konstnären Frida Kahlos liv.

Den kroatiska originaltiteln på den här boken betyder ordagrant ”ett självmords anatomi”, vilket ju antyder ett visst mått av nykter distans i historien.

Och historien, det är historien om den mexikanska konstnären Frida Kahlo och hennes förskräckliga öde, hon med sina sjukdomar och sin krossade, sönderslagna kropp, sina ständiga smärtor och sitt omsusade kändisäktenskap med den store Diego Rivera, Mexicos nationalmålare, ett äktenskap som Slavenca Draculic för övrigt inte ger många ören för. Och förstås med sina målningar, sina märkligt på en gång behärskat och hänsynslöst självutlämnande bilder av sig själv, sin kvinnlighet och sin trasiga kropp. Fast konsten tar betydligt mindre plats än lidandet i den här boken.

Tyvärr visar det sig att den svenska titeln nog stämmer bättre med texten än originalet gör, för här handlar det inte om någon nykter distans, här handlar det om inlevelse och identifikation, på gränsen till kletighet, om att gå till sängs med Frida, helt enkelt.

Slavenca Drakulic kryper tätt, tätt inpå den stackars Frida, tätt, tätt inpå hennes polio och hennes bussolycka, hennes smärtor och hennes järnkorsetter, hennes ruttnande tår och hennes amputerade ben, hennes missfall och Diegos alla otroheter och svek. Hon är noga med att framhålla hur illa Frida Kahlo tyckte om medlidande, hur hon vägrade att låta sin sjukdom bli sitt liv, och samtidigt öser hon medlidande över henne och gör hennes sjukdom till hennes liv.

Men jodå, den andra sidan av henne finns där också, den Frida Kahlo som slog igenom i New York och Paris både med sina målningar och sin person, den Frida som blev en internationell celebritet och umgicks med tiden stora intellektuella, den Frida som skapade sig själv med sitt märkliga utseende och sina färgrika utstyrslar, inspirerade av mexikansk folkkonst, men mycket snart är vi tillbaka igen, vid sprutorna och korsetterna, vid lidandet och medlidandet.

Det är möjligt, till och med troligt, att jag är alldeles fel läsare av den här boken, jag har ju varken Frida Kahlos eller författarens erfarenheter av vare sig kvinnlighet eller sjukdom och smärta, men jag undrar i alla fall om Frida Kahlo verkligen skulle ha lust att krypa ner i den där sängen, hur inlevelsefullt Slavenca Drakulic än har bäddat.

Mats Arvidsson
mats.arvidsson@sr.se