Hägglund vill ha lag om civilkurage
Den senaste tidens våldsdåd har gjort, att Sverige behöver en särskild så kallad civilkuragelag. Det anser socialministern och kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. En sådan lag gör det till allas plikt att ingripa, när någon annan människa är i nöd eller fara.
Göran Hägglund sätter nu press på sin regeringskollega justitieminister Beatrice Ask att agera. Civilkuragelagar finns i många andra länder bland annat i Finland, Norge och Danmark.
Den som bara står och ser på, när någon våldtas eller misshandlas, ska kunna dömas till böter eller upp till två års fängelse, det föreslog den statliga Straffansvarsutredningen redan 1996.
Reinfeldt är tveksam
Men den dåvarande socialdemokratiska regeringen och riksdagsmajoriteten avvisade förslaget som onödig symbollagstiftning. Kristdemokraterna har sedan dess fortsatt att driva frågan och fick i alliansens regeringsförklaring inskrivet, att civilkuragelagen ska utredas på nytt.
Men statsminister Fredrik Reinfeldt är tveksam och justitieminister Beatrice Ask har ännu inte ens tillsatt någon utredning. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund hoppas att en ny civilkuragelag ska kunna träda i kraft 2010.
”Lagen finns i grannländer”
– Jag tror att vi skulle kunna ha nytta av en sådan lagstiftning för att markera, att det är inte okej att titta bort, när någonting inträffar eller att man själv avstår ifrån att gripa in, om man faktiskt har möjlighet att göra det.
– Man ska ha klart för sig, att det här är en lagstiftning, som finns i olika tappningar runtom i våra grannländer, så att det är snarare i vår del av världen ovanligt, att man inte har lagen och det är klart att den senaste tidens uppmärksammade våldsbrott aktualiserar den här frågan.
Det finns lagreglerat när det gäller sjöfarten. En kapten får inte åka ifrån någon som befinner sig i sjönöd. Är det någon liknande princip man skulle ha?
– Ja, ungefär så. Man kan ju tänka sig att, om du och jag passerar förbi strömmen i Stockholm och vi ser ett barn, som har fallit i, så skulle vi knappast tveka att ingripa, men vi ser då och då händelser som inträffar, där en ung kvinna blir våldtagen eller att några personer misshandlar en annan person och man kan konstatera att människor bara går förbi. Man vänder bort blicken.
Nu kan det ju vara farligt att ingripa. Hur långt ska en sådan här skyldighet sträcka sig?
- Det ska ju vara så, att man inte själv löper risken att slås ihjäl eller misshandlas, utan det handlar om att man gör det här utan risk för eget liv och för skador och det handlar om, att man gör det efter graden av förmåga.
- I vissa fall så kommer det att vara så, att ett mer aktivt ingripande inte låter sig göras för övermakten är för stor, men då kanske jag har en mobiltelefon med mig och kan ringa till polisen och få hjälp och stöd på det sättet, men att bara vända bort blicken tycker inte jag är okej.
Thomas Nordegren
thomas.nordegren@sr.se