Sportextrakt: Bengt Feldreich gillar sport

Bengt Feldreich är Mr Julafton. Sedan 1959 har han traditionsenligt önskat oss alla en riktigt god jul. År efter år.

Många förknippar honom också med signaturen till kvitt eller dubbelt.

Ja, Bengt Feldreich är en man med många strängar på sin lyra. Men vad är hans relation till sport egentligen?

– Den är ganska allmängod. Utan fanatism och utan alltför stora specialiteter, svarar han tankefullt.

Det började i läroverket
Sportintresset är ändå rätt stort. Det började i läroverket, som det hette på den tiden. Han gick i en skola med mycket idrottstradition. Och han idrottade en hel del själv. 

– Jag var lite förvuxen på den tiden. Stor och lång och relativt stark. Jag gjorde hyfsade resultat i kula och diskus utan att anstränga mig.

Och Bengt Feldreich inte bara idrottade själv. Han gick även på mycket sport. Pappa Feldreich var sportintresserad och tog med Bengt till Stockholms Stadion för flertalet evenemang.

Det var mycket friidrott. Både som aktiv och som åskådare. Men även en hel del annat. Det värsta bollsportminnet, det hittas i en handbollsarena.

– Jag vet hur det känns att bränna en straff. Det var i Eriksdalshallen. Det måste vara 65 år sen, och jag minns det. Därför identifierar jag mig så starkt med de som går fram till straffpunkten och bränner straffar.

Tittar en hel del på sport
Bengt Feldreich har svårt att avgöra hur mycket sport han konsumerar idag. Men visst är det en hel del.

– Det är svårt att kvantifiera. Jag ser inte så mycket hockey, men en hel del fotboll. Men det blir mest tennis, jag tycker att det är en trevlig tv-sport.

Även om det blir mycket sport är det trots allt åtminstone en dag om året är sporten borta ur hans medvetande. Då är det julafton. Då tänker inte många på sport.

Då längtar många svenskar istället efter en viss stämma. Som önskar oss all en riktigt god jul.

Radiosporten
radiosporten@sr.se