Känner du igen dig?
Varje dag möts jag av hundratals människor
Alla är vi på väg mot olika mål
Någonting som dock aldrig slutar störa mig är hur otrevliga och respektlösa dem flesta är
Jag är inte mycket bättre, jag har också dagar där jag egentligen inte vill träffa någon
Men trots detta försöker jag faktiskt möta världen med ett leende
Men sedan när började det kosta att vara trevlig mot sin omgivning?
Som idag, tåget var inställt och fast att ersättningsbussar skulle komma, fick jag och några andra stackare snällt vänta en timme till nästa tåg
När jag sedan äntligen fick känna värmen inne från tåget
Fanns det ingen som vill vara lite vänlig
Alla hade placerat sig på ett sånt sätt så att platstillgången plötsligt minskat drastiskt
Och fast att lilla jag kom med All min packning var det ingen som ville vara snäll att göra lite extra plats
Jag dunsade ner på en fläck och försökte att inte störa dem som bredde ut sig… allt för mycket
Mannen som satt mittemot mig drog suckande undan benen en smula
När jag äntligen fått mina saker på plats och pustat ut, blir jag lite små irriterad
Mannen framför mig, en överklassare med skit dyr märkes tröja och splitterny laptop bredde ut sig över TRE platser
Och visst jag brukar också lägga väskan på platsen bredvid mig, men jag tar i alla fall bort den om någon annan behöver plats
…så, är det egentligen det här vi behöver?
Ingen vill väl mötas av människor som suckar och bara är allmänt besvärade så fort bussen eller tåget är försenat
Eller ja bara är trötta på Sveriges underbara klimat
Men så finns det ju faktiskt dem
Dem som kan, trots att man bara mött sura miner, göra dig glad med ett litet leende
Vi behöver fler som dem
Nästa gång du är ute och rör på dig, le mot dem du träffar
Kram!
Malin!
