Katastrofhjälp träffar fel
De internationella hjälpinsatserna vid katastrofer styrs till stor del av myter och felaktiga mediebilder, och det gör att mycket utrustning skickas helt i onödan medan de stora behov som faktiskt finns inte åthjälps.
Till exempel skickas regelmässigt akututrustade fältsjukhus till katastrofplatser dit de omöjligt kan nå fram i tid för att rädda några liv. Det här konstaterar Johan von Schreeb som i morgon blir först i Sverige med att doktorera på internationella hälsoinsatser vid katastrofer.
– I stället så behövs fältsjukhus för att ta hand om den vanliga sjukvården när sjukhusen på plats har raserats av jordbävningar etc. Men då måste de fältsjukhus som skickas vara inriktade på det, snarare än på livräddande kirurgisk vård.
Inte sällan skickas också utrustning till platser som har fullt tillräckliga resurser från början, konstaterar Johan von Schreeb. Till gisslankatastrofen i ryska Beslan skickade världen till exempel 20 jumbojettar med medicin och material, som stod och ruttnade eftersom det redan fanns gott om sjukvårdsutrustning och personal i området.
Instinkter och myter styr
En orsak till att katastrofhjälpen träffar fel är att vi instinktivt vill skicka handfast utrustning även om det kanske inte behövs. En annan är att mycket av hjälpen baseras på myter som inte stämmer, säger Johan von Schreeb.
– En sådan myt är att de här människorna behöver våra läkemedel och våra doktorer på en gång. Och där får man ta sig en funderare på om det verkligen är så, tycker von Schreeb.
– En annan myt, till exempel nu i samband med Bangladesh-översvämningen, är att det dyker upp epidemier efter översvämnignar. Det finns inga dokumenterade epidemier efter översvämnnigar. En tredje myt är risken för att döda kroppar ska sprida sjukdomar, det finns inget som tyder på det, säger Johan von Schreeb.
En längre intervju med Johan von Schreeb sänds i Vetandets Värld, 12.10 i P1.
