Line of Fire

Det är över tio år sedan Bo Martin Erik ”E-type” Eriksson, nu 42 år, fick sitt stora genombrott. Men hans musikaliska bana började långt tidigare och han har att brås på sin morfar, som sjöng i kyrkan, sin farfar som byggde nyckelharpor och sin far som är jazzpianist. 

1991 träffade Martin, efter år som rappare och trummis, Stakka Bo. Resultatet blev ett  nytt artistnamn och tre singlar. Den första var ”We Got The Atmosphere”. Den ledde till ett jobb som DJ på ZTV. Sommaren 1993 släpptes Martins första solosingel ”I’m falling”.

Det stora genombrottet kom när han började samarbeta med Dennis Pop, Max Martin och Amandin 1994. Jobbet med E-types debutalbum ”Made In Sweden” inleddes. Singeln ”Set The World On Fire” släpptes samma sommar och klättrade högt på listorna både i Sverige och utomlands. Singlarna “This Is The Way”,  “Do You Always” och “Russian Lullaby” följde. Allt som allt sålde Martin/E-Type över 250 000 skivor det året i Sverige.          

Framgången fortsatte när han på svenska dansmusikgalan fick pris för bästa sång, bästa artist och bästa nykomling. Och så har hans succéartade karriär fortsatt - Rockbjörnar och internationella priser har staplats på guld- och platinaplattor. Ur hans discografi kan även nämnas album som ”The Explorer” (1996), ”Last Man Standing” (1998) och ”Euro IV Ever” (2001). Martin/E-type har varit framgångsrik ute i Europa och Asien, men också i USA. Inte minst med låten ”Campione” som var officiell sång vid EM i fotboll 2000. 

Samma år (2000) debuterade Martin som författare med boken Sveakampen. Det är en delvis självbiografisk bok om vikingar, där karaktärerna är tagna ur den egna bekantskaps-kretsen. 2004 deltog Martin/E-type i Melodifestivalen för första gången med låten ”Paradise”, som slutade på en femte plats i finalen i Globen. 

Vid sidan av musiken och författarskapet ägnar sig Martin gärna åt sina vikingaskepp och vikingarnas historia, sina hundar, sportskytte, matlagning, men också åt att vara konstnär. Just nu jobbar han som arkitekt och ritar ett skärgårdshus i gammal djurgårdsstil.
 
Karl Erik Jakob Samuel har varit med i ett antal stora band genom tiderna, bland annat Talisman men, framför allt, the Poodles. Han har jobbat som musiklärare, men är nu låtskrivare och sångare. Peter Gabriel, Ronnie James Dio och Madonna är musikaliska förebilder och Jakob har skrivit musik i 20 år. 

Ett tidigt musikaliskt minne för Jakob är när han skulle titta på barnprogram och råkade få se ”Bark at the moon”-videon med Ozzy Osborne – samtidigt som mamma (dirigent) repeterade Wagners ”Ringen” i vardagsrummet: ”En skrämmande, märklig och fantastisk upplevelse”.
Favorit bland Melodifestivalbidragen är ”Det börjar verka kärlek, banne mig” (1968): ”Vilken stil, vilken grace!”. Och bästa artisten är Roger Pontar: ”Man skakar ända ner i grundvalarna när han sjunger med total närvaro och leverans av Tom Jones kaliber. En stor artist!”.

 
The Poodles består av Jakob Samuel (sång), Christian Lundqvist (trummor), Pontus Norgren (gitarr) och Pontus Egberg (bas). Samtliga bor i Stockholm och medlemmarnas mission är att lira tung och hård rock. 

Medlemmarna i The Poodles har alla verkat i musikbranschen minst lika länge som kollegan och blivande kompanjonen i 2008 års Melodifestival, E-type. Innan the Poodles har de spelat i band som Talisman, Lion’s Share, The Ring, Zan Clan och Raw. De har medverkat på mängder av albumproduktioner och turnerat flitigt både i Sverige och utomlands.
    

Sedan den sprakande debuten i Melodifestivalen 2006, med låten ”Night Of Passion” som slutade på en fjärdeplats i finalen, har killarna hunnit med att släppa två album: ”Metal Will Stand Tall” (2006) och ”Sweet Trade” (2007). Fem singlar har det blivit som samtliga har sålt guld och/eller platina.  
Förutom hundratals shower på hemmaplan har The Poodles även hunnit med två Europaturnéer på ett och samma år. De har turnerat i 22 länder och spelat inför tusentals entusiastiska fans världen över. 

Bandets förhoppning denna gång, precis som under Melodifestivalen 2006, är att
sprida sin musik till den svenska tv-soffan. ”Det är på tok för lite hårdrock i folkhemmet!”.