Falungong - rörelsen som blev ett hot

Falungong har beskrivits som en andlig rörelse, en religion och en farlig kult. Klart är att den kinesiska regimen ser falungong som ett hot och därför utsätter rörelsens utövare för en grym förföljelse.

Falungong förbjöds den 20 juli 1999. Vid den tiden hävdade företrädare för rörelsen själva att de hade fler utövare än vad det kinesiska kommunistpartiet hade medlemmar. Regimen i Peking proklamerade att falungong var ”en ond kult” och förföljelsen av falungongutövare tog vid.

Sedan dess har rörelsens medlemmar protesterat världen över, gulklädda falungongutövare som protesterar utanför kinesiska ambassader och på årsdagen av förbudet är en vanlig syn.

Människorättsorganisationen Amnesty International har belagt att 700 utövare dödats sedan de dömts till fängelse eller straffarbete av de kinesiska myndigheterna. Men man kan på goda skäl anta att antalet dödade är betydligt högre.

I slutet av åttiotalet, när kulturrevolutionens strikta kontroll av allt som kunde betecknas som andligt började avta, återuppväcktes intresset för den traditionella kinesiska motions- och meditationsformen quigong. Ett antal quigongbaserade rörelser växte fram och en av dessa var falungong. Falungong, eller falundafa som det också kallades, leddes av den karismatiske Li Hongzhi och växte snabbt till att bli den största av rörelserna. En bidragande orsak var säkert att falungonglektionerna var gratis till skillnad från andra qigongrörelser.

De kinesiska myndigheterna välkomnade till en början falungong. 1992 och 1993 lyftes falungong speciellt fram vid en internationell hälsomässa i Peking. Bara ett år innan rörelsen förbjöds framträdde en företrädare för kommunistregimen i tv och utan att visa tecken på att det var något som oroade de styrande sa han att falungongmetodiken hade mellan 70 och 100 miljoner utövare.

Antagligen utlöstes de kinesiska myndigheternas rädsla för falungong av en händelse i april 1999. Det började med att en grupp falungonganhängare greps och misshandlades av polisen i staden Tianjin, 15 mil sydöst om Peking. Bara två dagar senare, den 25 april, organiserade falungong en tyst protest där man krävde att de gripna i Tianjin skulle släppas.

I ett dygn satt tiotusen mestadels medelålders falungonganhängare tysta runt regeringskvarteren vid Himmelska Fridens torg. När protesten var över plockade de demonstrerande med sig sitt skräp och gick tysta därifrån.  

Rörelsens förmåga att på så kort tid mobilisera så stora skaror fick troligen de kinesiska myndigheterna att se falungong som ett hot mot deras styre. Medan falungong vid den här tidpunkten ansåg sig ha 70 miljoner utövare i Kina så hade det kinesiska kommunistpartiet 60 miljoner medlemmar. Den 22 juli 1999 förklarades falungong vara en ”ond sekt”.  

Det faktum att rörelsen kunnat ordna en massprotest med så många deltagare utan att myndigheterna hade snappat upp det i förväg anses också ha bidragit till de kinesiska myndigheternas inställning till att internet måste kontrolleras, eftersom protesten till stor del organiserades via det, då relativt nya, internet.

Falungong hämtar sin inspiration från taoism och buddhism och blandar det med en del pseudovetenskap som för tankarna till New age. Rörelsens tre grundpelare är begreppen Zhen, Shan och Ren, vilka översatta betyder ungefär sanning, medkänsla och fördragsamhet. Utövare tror att man genom fem centrala rörelsemönster kan öka flödet av energi i kroppen, vilket leder till större andlig kapacitet, välmående och hälsa.

Rörelsens ledare, Li Hongzhi, hävdar att han kan utföra mirakel, han jämför sig själv med Jesus och Buddha och har ändrat sin födelsedag så att den, enligt hans kritiker, överensstämmer med Buddhas. I sina skrifter utvecklar han teorier om onda utomjordningar och demoner som ansvariga för situationen i världen idag och hävdar att sanna utövare av Falun Gong inte skadar sig allvarligt vid till exempel trafikolyckor. 

Efter olagligförklarandet den 20 juli 1999 inleddes en obarmhärtig förföljelse av falungonganhängare över hela Kina. De gripna var så många att polisen till en början hyste in dem i idrottsarenor. Böcker, broschyrer och planscher beslagtogs och förstördes, rörelsens hemsidor på internet utsattes för elektroniska attacker och en arresteringsorder för ledaren Li Hongzhi utfärdades.

De kinesiska myndigheterna motiverade påståendet att falungong var farligt med Li Hongzhis löfte om att bota sjukdomar och de påstod att 1 600 människor hade dött eftersom de inte hade sökte kvalificerad medicinsk hjälp i tid. Tiotusentals utövare greps och skickades till häkten eller arbetsläger för att ”utbildas om”.  

Förföljelsen av falungongs anhängare har fört med sig att man idag inte vet hur utbrett stödet för rörelsen är i Kina. Bedömare menar att antalet utövare har minskat kraftigt men förföljelsen fortsätter. En FN-rapport från 2007 visar att 66 procent av alla rapporterade fall av tortyr gäller just falungongmedlemmar och en annan rapport från amerikanska UD samma år visar att hälften av dem som sitter i kinesiska arbetsläger är falungonganhängare. 

För några år sedan dök det upp uppgifter om att kinesiska myndigheter opererade ut organ från falungonganhängare i fängelser och arbetsläger, för att sedan sälja dem vidare för höga summor, bland annat utomlands. Men påståendet är omstritt, två kanadensiska parlamentariker som undersökte saken fann stöd för uppgifterna medan andra oberoende kommissioner menar att påståendena saknar bevis och bara är baserade på rykten.

Trots falungongs fredliga budskap har rörelsen kritiker också i väst. Det finns de som anklagar rörelsen för att vara en sekt, bland annat den amerikanska psykologen Margaret Singer som har studerat rörelsen. Falungong leds av en karismatisk ledare, de använder sig av uttryck som utomstående har svårt att förstå och de odlar en ”vi mot dom”-attityd bland sina anhängare. Men rörelsens skrifter förbjuder uttryckligen att utövare tar betalt för att undervisa nya adepter och falungong saknar en centralorganisation, något som brukar förknippas med sekter.

Experter är därför delade i frågan om huruvida rörelsen är en sekt eller inte. Andra menar att den frågan inte är relevant och att beskrivningen ”sekt” spelar den kinesiska regimen i händerna eftersom den rättfärdigar förföljelsen av rörelsens medlemmar. 

Caroline Salzinger
caroline.salzinger@sr.se