Charlie Wilson’s war handlar om konsekvenser.
Idag är det premär för filmen ”Charlie Wilson’s war”, en historia från kalla krigets dagar som bygger på verkliga händelser. Mästarmanusförfattaren Aaron Sorkin har förvandlat en bok skriven av George Crile till film och den välrennomerade regissören Mike Nichols som bla gjort filmer och Tv serier som Angels in America, Closer, Working Girl, och Mandomsprovet har tagit sig an den.
Det är 80-tal. Isbitarna klirrar i whiskyglaset, kokainpigga strippor glittrar i kapp med jacuzzins guldmosaik, men kongressledamot Charlie Wilson från Texas, kan ändå inte slita blicken från TVn. CNN står på och rapporterar om kaos och katastrof i Afghanistan. Sovjet anfaller och skjuter på allt som rör sig - varken civilbefolkning eller mujaheddin-krigare kan försvara sig. Kommunismen ser ut att segra. Charlie Wilson bestämmer sig där och då för att göra nåt åt saken, och han är - hur otroligt det än verkar - en av de få som kan göra nåt för han sitter i utskottet som beviljar pengar till hemlig krigföring. Så med hjälp av en av de rikaste kvinnorna i Texas och en CIAagent, lite fotarbete i de politiska korridorerna, ett par resor till mellanöstern och swoosh - sen är kalla kriget över!
Kortfattat är det så det går till i den här filmen, och faktiskt - om man tar det med en nypa salt - även så det gick till i verkligheten. I skymundan och hemlighet förstås.
Den lite plufsige och alkoholtrötte kongressledamoten Wilson spelas av Tom Hanks medan den ännu tröttglåmige, oborstade och mumlige CIAagenten porträtteras av Philip Seymor Hoffman.
LJUDILL: [Duration:0:26]
Regissören Mike Nichols är en nestor i filmbranschen och hantverket är habilt och tryggt, med bilder och regianvisningar som sitter där de ska. Nichols i all ära - det här är först och främst manusförfattarens film. För Aaron Sorkin har förmågan att synliggöra och förklara det intrikata amerikanska politiska systemet. I den numera klassiska teveserien Vita huset slipade han förmågan att göra presskonferenser, utskottsmöten och kongressomröstningar till nagelbitsspännande underhållning. Han är hemtam i Washingtons maktcentra, trovärdigt skriver han ilsnabba replikskiften mellan jurister, lobbyister och rådgivare och eftersom filmen utspelar sig långt före internets tid så telegraferar assistenter hemligheter till andra assistenter medan telefonerna ringer hysteriskt. Det är alltid full fart i ett Sorkin-manus. Charlie Wilson’s war handlar om konsekvenser. Eller rättare sagt, den slutar med ett ”vad tror du hände sen?”. Sovjet lämnar Afghanistan 1989, USA drar hem pengar och stöd, kvar finns eoner av vapen och en decimerad befolkning som till hälften består av barn under 14 år. Kan Charlie Wilson fixa stöd till skolor och återuppbyggnad av landet? Nej, det går inte. Och tiden går. Och hur gick det sen? Ja, det ser vi på TVs nyhetssändningar varje dag.
Elin Claeson
