Bra anhörigstöd kan bli bättre

Mia Stålgren Lind ligger bakom den här undersökningen och hon tror att det beror på att man har jobbat längre med den frågan här än i andra län.
– Alla kommuner i Sverige jobbar ju med ett ökat stöd till anhöriga men det är väl just det att man var särskilt tidig här. Man har haft några år till på sig att ta fram stöd och testa vad som funkar och inte, säger Mia Stålgren Lind.
Som exempel tar Mia Stålgren Lind upp Avesta, där kommun och landsting samarbetar väl, och Älvdalens kommun där man har en ambulerande stödenhet, en husbil, som åker runt i byarna och erbjuder samtalsgrupper och andra aktiviteter.
Den här frågan är väldigt viktig tycker Mia Stålgren Lind.
– Därför att anhöriga står för en majoritet av äldrevården och omsorgen, säger hon. Väldigt många gör ett otroligt jobb och är väldigt trötta och har behov som aldrig kommer fram.

Men alla är dessvärre inte helt nöjda med anhörigstödet hittills.
Ingrid Nilsson bor i Borlänge och tar hand om sin man Lennart hemma. Lennart fick en stroke för 19 år sen och sedan dess har han afasi och därför svårt med talet och han är också delvis förlamad efter stroken. Enligt Ingrid Nilsson så hänger det stöd man som anhörig får på hur mycket man själv tar för sig. Om man själv inte orkar söka stöd så kan man bli utan.
– Det är ingen som knackar på dörren och säger: vi har något vi kan erbjuda dig. Utan man för söka den biten själv, säger Ingrid Nilsson.
Men Ingrid Nilsson säger också att hon vet om att anhörigsamordnaren började sitt arbete så sent som i höstas och därför har hon förståelse för att allt inte fungerar som det ska riktigt än.
– Jag är med i Afasiföreningen i Falun/Borlänge. Och där får jag mitt anhörigstöd av dem som är i samma situation.
Om Ingrid Nilsson själv skulle få försämrad hälsa vet hon inte hur Lennart skulle klara sig och vem som skulle ta hand om honom.
– Det vore det värsta som kan hända. Det vet jag inte. Och jag vågar tänka den tanken, säger Ingrid Nilsson.