Långa isoleringstider kritiseras

Häktade i Sverige är isolerade i sina celler alldeles för mycket. Europarådets antitortyrkommitté skulle inte godta förhållandena på exempelvis Sveriges största häkte, Kronobergshäktet i centrala Stockholm.

Det antal gemensamhetstimmar som de häktade får ligger långt under målet för den svenska kriminalvården. En typ av gemensamhet som erbjuds är två timmar i veckan med dramapedagoger.

Christian deltar i en dramaövning på fredagseftermiddagen på Kronobergshäktet. Han gestaltar ordet mental isolering och gör det bra och får uppskattande skratt får de två dramapedagogerna Anna-Karin Nilsson och Solveig Emanuelsson och de övriga fyra häktade som är med i övningen.

De har gem-tid. Gem som i gemenskap. Andra typer av gemensamhet kan vara att Röda korset eller Kris kommer för att samtala med de häktade.

Alf som snart ska fylla 60 har gjort många övernattningar på Kronobergshäktet. Gemensamhetstiden har stor betydelse, säger han.

- Det är ju det som kanske är skillnaden mellan att bryta ihop och inte bryta ihop.

Men har du känt det, för jag har förstått att du har varit på häktet ganska många gånger. Hur har det varit de olika gångerna?

- Ja, nu går det väl mer på rutin. Nu lägger man sig bara och läser och kopplar av. Förr var det väl jobbigare. Jag ser på de yngre, de har det svårare. För dem är det jobbigt, säger Alf.

Egentligen skulle dramapedagogerna idag ha jobbat med de unga häktade, de som är 15 - 20 år. Men eftersom alla hade restriktioner fick de inte delta den här veckan heller.

Den häktade får restriktioner av åklagaren när utredningen om det misstänkta brottet anses kunna försvåras om den häktade får ha kontakt med yttervärlden.

Kriminalvården har satt som mål att häktade med restriktioner i alla fall ska ha sju timmar utanför cellen i gemenskap med andra varje vecka.

På de tre största häktena Kronoberg, Huddinge och Göteborg klarar man inte detta. Det beror framförallt på att det är för få i personalen och att det saknas utrymmen att vara i utanför cellerna. Huddinge och Göteborg lyckas erbjuda gemensamhet mer än de 21 timmar som är målet för häktade utan restriktioner.

Kronobergshäktet uppnår inte heller det målet, och det har inte blivit bättre trots att Europarådets antitortyrkommitté för fem år sedan kritiserade att de häktade isolerades för mycket, det säger Lars-Åke Pettersson, som för några veckor sedan slutade som chef för Kronobergshäktet efter 19 år.

- Jag vågar säga att huvuddelen av dem som har suttit inlåsta här någon månad, det är inte samma människa som kliver in och som sedan kliver ut. Man tar skada av en sådan här isolering. För mig är det en alldeles enkel och entydig upplevelse att lyckas vi bryta isoleringen så är det oerhört positivt för både den intagne och rättsapparaten att man kan föra en rättegång med en person som är vid sina sinnens fulla bruk, så att säga.

Vad skulle hända om antitortyrkommittén kom nu och gjorde ett besök på Kronobergshäktet?

- Ja, de skulle vara kritiska mot att vi inte erbjuder fler timmar gemensamhet i veckan. Det är jag fullständigt övertygad om. Jag tror att de skulle referera till att de har fått utfästelser för nu femton år sedan kan man säga och det har inte hänt mer, säger Kronobergshäktets förre chef Lars-Åke Pettersson.

Anna-Karin Ivarsson
anna-karin.ivarsson@sr.se