BALKANBLOGGEN

Dag sex: Ont i svanskotan och magkatarr

Tillbaka i Tirana igen, efter en nio timmars bussresa! Den Albanska kusten är värd ett besök men den ligger låååååångt borta från huvudstaden! Önskar att vägnätet och kollektivtrafiken var mer moderna här, både för min egen del och för miljön. Svanskotan värker trots att jag och Lisen turats om att halvligga lite i varandras knä på våra två små säten i bussen.

Belöningen väl framme i Tirana fick bli att för första gången i livet gå fram till en hotellreceptionist och be om att få hyra ett rum för bara några timmar. Men det var det värt, jag sov som en gris och Lisen smugglade med mackor och yoggi från hotellfrukosten.

Sen mötte hon Blerim igen, ni vet han som guidade oss gratis förra gången i Tirana och som bjöd på middag. Han skickade med en fin liten röd ros till mig som plåster på såren, eftersom Lisen berättade om min onda svanskota och magkatarr dessutom! Det är ju lätt hänt att man ruckar på sömn och matvanor när man transporteras så långa sträckor.

På väg igen

Nu väntar en resa genom Montenegro för att komma till Sarajevo (Bosnien), där vi troligtvis stannar några dagar och försöker bygga upp vår mobila redaktion än en gång. Det ska nog inte bli några problem. De flesta reportagen från Albanien är färdigredigerade.

Pissiga skor

Trots krigsskadorna är Sarajevo vackert har jag hört, så vi tänker nog gå runt en hel del där. Men en sak känns jobbig. Jag har inte så många skor med mig och de jag har vill jag inte använda. När vi stannade till för kisspaus på bussresan fanns det en enda toalett. Ett hål i marken, vilket i sig inte spelar mig någon roll. Men alla innan mig hade kissat på golvet så jag var tvungen stå och plaska i det där äcklet medan jag själv använde toaletten.

Fast vad skulle jag göra? Inte kissa på nio timmar eller bita ihop? Jag bet ihop men höll på att spy HELA tiden, lätt hänt med lite magkatarr.

Sarajevo

Framme nu efter ytterligare några timmars bussresa. Lyckades deala till mig ett dubbelsäte från det långa sättet längst bak i bussen av en snubbe. På morgonen vaknade vi huvud mot huvud på min kudde som jag också snott från ett hotell på den här resan. Vi började garva, sa hej då, och så hoppade jag och Lisen in i en taxi.

Tyvärr gick jag bet på chauffören som jag trodde var schysst. Han såg ju så snäll ut! Jag satt fram och vi pratade om att många bosnier kom till Sverige under kriget. Plötsligt säger han att ”nu kommer många svenskor till Bosnien som turister och att det blir mycket sex då”. Sen släpper han ratten med båda händerna, kniper ihop pekfingret och tummen till en cirkel och för cirkeln över två fingrar på den andra handen. Han höjer rösten lite och säger ”SEX SEX SEX” och nickar glatt mot mig. Jag blir förbannad och säger WHAT? Han lugnar ned sig och kör oss i tystnad mot vårt boende!

Jag tittar ut genom bilrutan och konstaterar att Sarajevo ÄR vackert, sen tänker jag på en av mina första smygförälskelser. Vackra, vackra och underbara Nino som kom från balkankriget till flyktingförläggningen i Boden, bredvid Ungdomens Hus där jag danstränade.

Det blev en dålig start i Sarajevo denna morgon. Men människorna vi kommer att träffa kommer att vara mer som Nino och mindre som taxichaffisen, det vet jag!

Kram Erica