Balkanbloggen

Dag sju: Zdravo Sarajevo!

Men heeej bästa Bosnien, det känns helt grymt att äntligen vara här. Vi kom alltså fram svintidigt på morgonen och när jag tittade ut genom taxifönstret och såg stan svisha förbi var jag inte riktigt beredd på känslan, det stack till långt inne i bröstet - jag insåg att såhär nära ett krig har jag faktiskt aldrig varit. Alla skolkamrater genom åren som kommit från forna Jugoslavien, och vår boss alla berättelser från när hon fastnade mitt i kriget i Sarajevo - så får vi nu se denna stad med egna ögon. Slitna hus pepprade med skotthål ligger bredvid nya glasbeklädda kontorsbyggnader och hela stan känns helt fullmatad med kontraster i en salig blandning; nytt och gammalt, öst och väst, hemsk historia och framtidshopp, vacker natur och storstad, kyrka och moské...

Här är det vanligt att man hyr rum hemma hos privatpersoner och vi hamnar hos världens sötaste glada tant - Hannah som så fort vi anländer kl halv sex på morgonen vill bjuda oss på kaffe. Hannah pratar ingen engelska, och vi har knappt lärt oss tack på bosniska än men hon snackar glatt på ändå och vi nickar och ler och fattar inte ett skit men det gör liksom inget. Så blir hon allvarlig, tar händerna och håller i ett låtsasgevär och gör skottljud med munnen, börjar oja sig och vaggar med huvudet från sida till sida och det blir tyst en lång stund. Tills hon skiner upp igen och vill ge oss ännu en påtår, och vi nickar stumt och stirrar som två fån... vad f-n ska man säga? vi är ju inte ens i närheten av att förstå vad de flesta i den här stan har gått igenom...

Vi börjar i alla fall vår vistelse genom att bara ströva runt bland folkmyllret i den centrala, gamla delen av stan som består av små trånga kullerstensgränder och låga små hus och vi går lös direkt med shoppingen bland oändligt många minityraffärer med smycken, kläder, skor och souvenierer - helt underbart, och jag som för det mesta blir shoppingless efter tio minuter men nu var det minsann underhållande timme efter timme, kanske beroende på alla sköna bosniska försäljare vi språkade med.

Men det berömda nattlivet vi hört en del om får vänta för sova slår ju det mesta ändå - visst!? Nöjda o belåtna och helt slut som två pensionärer så deckar vi utan hjälp av alkholhaltiga drycker klockan elva denna kväll. Konkurs...

Gonatt / Lisen