Bättre samordning men stora brister på fältet
EU är utan tvekan den största givaren av utvecklingbistånd i världen. 48 miljarder euro delades bland u-länderna 2006. Det är mer än hälften (57 %) av världens sammanlagda bistånd och motsvarar nästan 100 euro per person och år, enligt EU. Kommissionen spelar en allt större roll vad gäller samordning och utformning av unionens bistånd. Journalisten Nils Resare har granskat EUs biståndpolitik i skriften ”EU världens största biståndgivare”.
Bl a tillåter man länderna att använda biståndet som de anser är lämpligare, i stället för att styra det som förut.
- ”EUs kommission vill också samordna medlemsländernas bilaterala bistånd för att undvika ett omfattande slöseri med pengarna” säger journalisten Nils Resare till SR International, som skrev skriften ”EU världens största biståndsgivare” i Stockholm.
Det dröjde flera år innan EU började få riktigt kontroll över biståndbudgeten. I mars 1999 fick kommissionen och dess ordförande Jacques Santer avgå pga en rad oegentligheter i några av kommissionens biståndsprogram. Revisorerna lade skulden på hela kommissionen som ett kollektiv, trots att det främst var två kommissionärer som hade missbrukat sitt förtroende. Både kommissionären Manuel Marin och kommissionären Edith Cresson ska ha anställt släktingar och vänner trots att dessa saknade nödvändiga kvalifikationer.
Och det finns fortfarande en del fonder som EU inte har någon insyn i hur de använder sina pengar. Dessa tillhör de forna kolonialländerna som fortfarande använder sådana resurser för att knyta de f.d. kolonierna till sin handel och andra ekonomiska intressen, enligt Nils Resare.
En annan fråga som väcker uppmärksamhet är beslutet från EU kommissionen att lägga mycket pengar i budgetstöd, det vill säga att regeringar i u-länderna får en del resurser för att förstärka statsfinanserna.
- ”Men då förlorar man insynen i hur pengarna används, med risk för att de kan hamna på oönskade områden, som t ex vapenköp”, säger Nils Resare.
Det är dock fortfarande stora skillnader mellan medlemsländernas satsning på utvecklingsbistånd. Sverige avsatte mer än 1 % av sin nationalinkomst till bistånd och var därmed det mest generösa givarlandet, följt av Danmark, Nederländerna och Luxemburg (mer än 0,8 %). Men hur mycket har Sverige påverkat EU kommissionens biståndsstrategi?
- ”Inte nämnvärt, trots att regeringen kanske påstår något annat” hävdar Nils Resare.
Han tycker ändå att utvecklingen går åt rätt håll och att EU kommissionen får mer insyn i hur resurserna används.
Men det finns många kriitiska röster ändå.
- ”En sak är att få ihop vackra dokument, en annan är att genomföra det i samarbetsländerna”- det säger Bertil Odén, f d biståndarbetare i bl a Afrika, idag pensionerad. Han tycker att det finns en del faktorer som påverkar detta misslyckande på flera ställen i världen.
- ”Byråkrati och dålig uppfattning om det som pågår i länderna gör att man glider över problemen” tycker han.
Handelsrelaterat bistånd till utvecklingsländerna ska 2010 uppgå till 2 miljarder euro om året. Det förväntas stimulera tillväxten och minska fattigdomen. Men det räcker inte att bara skicka mer pengar. Viktiga prioriteringar är att skapa snabbare och bättre bistånd, att minska byråkratin och att bättre samordna givarnas verksamheter, anser de frivilliga biståndsorganisationerna.
I september 2000 enades världens ledare vid toppmötet i FN om att bekämpa fattigdom, svält, sjukdomar, analfabetism, miljöförstöring och diskriminering av kvinnor. Dessa ”millenieutvecklingsmål” ska vara verklighet 2015, enligt FN.
Reporter: Alberico Lecchini
