Lunchskandal

Måndagen kunde ha börjat bättre. Trött och mer än lovligt seg var jag tvungen att kliva upp ur sängen tidigt, trots sent nattvakande över avskedet till Yankee Stadium på teve.

In till Radiohuset för att spela in Fotbollsskola med Linn samt planera veckans Fotbollsarena-podd med Petter och Stefan. Det var förvisso trevligt. Men sedan var det dags för lunch.

I Radiohuset finns det två lunchrestauranger. En som delas med SVT och bäst kan liknas vid en skolmatsal vad gäller både miljö och mat. Och så en vid SR:s reception, som faktiskt kan vara riktigt bra.

God mat och en otroligt sympatisk kökschef som alltid är lika glad och trevlig varje gång man kommer dit.

Men. Där finns också en riktigt satmara. Som hatar mig.

Det är nämligen på det viset att som elitidrottsman (okej, idrottsman) behöver man mycket mat för att få i sig energi. Då räcker det oftast inte med bara en normal portion. Det är mer regel än undantag att jag behöver be om backning i lunchrestaurangen.

Det brukar aldrig vara några problem. Kökschefen brukar glatt fråga om jag tyckte att maten smakade bra. Men inte den griniga tanten. Suckar och himlande ögon så fort man kommer och ber om mer mat.

Det kan jag ignorera. Men inte det som hände igår.