Hyllning till självironiska Sirius

Vi spelade 2-2 borta mot Sirius på Studenternas i Uppsala i onsdags och undertecknad nickade i ribban på övertid. Tänk om man kunde göra mål, då hade man suttit här som nybakad matchhjälte. Icke!

Sirius och deras hemmaarena i studentstaden Uppsala verkar för övrigt vara ett riktigt soft ställe. Kanske är det jag som läser in alldeles för mycket byggt på mina fördomar, men till och med den för Superettan ganska stora klacken kändes sofistikerad.

Istället för ”Hataramsor” bjöds sånger med en humor som osade nationsspex lång väg, jag väntade bara på att någon skulle dra igång ”Vintern rasar ut”...

Men det ultimata tecknet på att Sirius är en klubb i min smak, var matchprogrammet.

Även om ”Bästa matchprogrammet i Superettan”, egentligen inte säger så mycket, i de blindas rike är som bekant den enögde kung, lyckades detta häfte skänka lite glädje i den tristess som råder i ett omklädningsrum innan match.