I fokus: Forskningsetikern Birgitta Forsman om forskningsfusk

Den senaste tiden har uppmärksamheten varit stor kring det misstänkta forskningsfusket vid Lunds universitet. Ett fusk som i så fall kan ha orsakat fara för barns liv.
Men de vanligaste fusken inom forskningen skadar inte människor utan finns inom en gråzon, säger forskningsetikern Birgitta Forsman. I en intervju med vår reporter Katarina Franck pratar hon om vad forskningsfusk är och hur man kan förhindra det. Hon berättar också om det märkligaste fusket hon hört talas om.

Oredlighet inom forskning kan röra sig om att man står med som artikelförfattare till forskning man inte varit med om att göra eller att kopiera någon annans forskningsresultat.

Oredlighet vanligare med ökad konnkurrens?
En del sorters oredlighet kan till och med bli vanligare om regeringens forskninsgproposition går igenom tror Birgitta Forsman. När det blir ökad konkurrens om forskningsmedel och antal citeringar blir viktiga i ansökningar om forskningsmdel kan risken bli större att forskare tar genvägar på vägen mot sitt mål att forska.

Fusk beror oftast på systemfel
Men hon tror inte att man kommer åt fusket genom att hänga ut enskilda forskare eller behandla fusket på ett juridiskt sätt. Hon ser snarare på fusk som ett systemfel i organisationen där förändrade rutiner är det bästa sättet att hindra fusket. Birgitta Forsman har också har suttit med i den expertgrupp vid Vetenskapsrådet dit rektorer kunnat anmäla forskningsfusk. Nu när det skall läggas ned vid årsskiftet tycker hon att det borde ersättas med en helt fristående organisation dit alla kan anmäla fusk.

Katarina Franck
katarina.franck@sr.se