Platonovs olyckliga Moskva
Den sovjetiske ingenjören och författaren Andrej Platonov (1899-1951) var övertygad kommunist, men kritiserade kollektivisering och utrensningar - och blev bannlyst av Stalin.
Han återupptäcktes med Perestrojkan då de manuskript hans änka lyckats gömma kunde publiceras. Ett sådant var romanen ”Lyckliga Moskva” som nu kommer på svenska.
När Platonov började skriva boken var det tänkt att den skulle ingå i ett litterärt projekt där staden Moskvas förbättringar under kommunismen skulle skildras.
Myndigheterna stödde det här initiativet. Men boken blev någonting helt annat än ett lovtal till kommunismen. Istället skildrar Platonov hur svårt det är att trivas i det moderna samhället. Alla har bråttom, alla är unga och fulla av förhoppningar men samtidigt är de rastlösa och osäkra på vad som är syftet med alla ansträngningar. De irrar runt i det moderna Moskva som om de hade feber inte bara i kroppen utan också i hjärnan.
Huvudpersonen Moskva Tjestnova hamnar på barnhem när hennes föräldrar dör. Där får hon namnet Moskva eftersom ingen minns hennes riktiga namn och tanken är att hon med sitt nya namn skall bli en bättre människa värdig ett nytt samhälle. Hon hoppar fallskärm och arbetar med att bygga Moskvas tunnelbana. Men framför allt är hon oemotståndlig, alla män vill ha henne, men själv är hon måttligt intresserad.
Det går väldigt dåligt med kärleken och inget vidare med karriären heller. Hennes ena ben krossas när hon arbetar med tunnelbyggandet. Utan att vara övertydlig visar Platonov hur olyckliga människor blir när de ger allt för ett samhälle vars hela idé är orealistisk och förtryckande.
Men det som gör honom till en författare värd en plats i litteraturhistorien är att han inte bara skriver om sovjetmänniskan utan om alla människor i det moderna samhället som är osäkra på varför vi lever och vad som är syftet med vår strävan.
Louise Epstein
louise.epstein@sr.se
