Gombrowicz och Koltès i förorten

Nyss gjorde TUR-teatern i Stockholmsförorten Kärrtorp succé med sin uppsättning av Witold Gombrovicz ”Vigseln” och nu är det dags igen – ”Kalla kårar med Witold” heter föreställningen, en tvåaktare där ensemblen bearbetat, regisserat och spelar novellerna ”Grevinnan von Petzolds gästabud” och  ”Jungfrudom” – ur samlingen ”Bakakaj” i svensk översättning av David Szybek. Och på ”Unga Tur” hade också Koltès pjäs ”I bomullsfältens ensamhet” samtidigt premiär.

Det är dukat i teaterns, den gamla biografen Reflexens, foajé och vi bjuds på blomkålssoppa och bröd. In från torget kommer så Nils Poletti som ska på ”grevinnan Petsholds vegetariska bjudning” – i prydlig i svart kostym och bakåtkammat hår, den unge bildade borgaren som vederfarits ynnesten att bli inbjuden till aristokratin, till en middag lite väl blodig för att vara vegetarisk.

TUR-teatern fortsätter sitt polska år, efter den magnifika öppningen med Gombrowicz pjäs ”Vigseln”, nu alltså med två dramatiserade noveller av samma författare, i den andra ”Jungfrudom” med Carina Ehrenholm och Jesper Feldt spelar också köttets lusta sin egenartade roll. ”Kalla kårar med Witold” är en rätt passande titel på evenemanget, och om ”Vigseln” hade tryfferats med zombies och samtidsreferenser, så kör man här populärkulturellt helt ogarderat och låter istället Gombrovicz egen obönhörliga logiska form eller formmässiga logik styra. Och det blir mycket lyckat – skådespelarna får verkligen visa vad de kan, och det är inte lite, de lockar oss in i Gombrowizc teateruniversum som faktiskt inte liknar något annat.

Och som detta inte vore nog, efter ”Kalla kårar” kunde man på Unga TURs scen se Bernard-Marie Koltès ”I bomullsfältens ensamhet” - heller inte dramatik för veklingar. Här når kanske inte de unga skådespelarna riktigt fram hela tiden, men regissören Binyam Haile har skapat en mycket vacker och annorlunda föreställning med dans, masker och mörker som ger Koltés skildring av, för att tala nusvenska, utanförskap, en suggestiv och nyskapande gestaltning. Kort sagt, med teater moment i Gubbängen och nu TUR i Kärrtorp bör innerstaden bli, om nu det är möjligt, ännu ängsligare.      

Maria Edström

maria.edstrom@sr.se