Vattenrall (Rallus aquaticus)

0:56 min

Finns det en rall i ett vassbestånd så gör den sig hörd. I repertoaren ingår en hel rad läten: bland annat ett envetet hamrande som kan pågå i timmar samt ett vittljudande grisgrymtande som den särskilt tar till om den blir störd.

Vattenrallen hör till den grupp fåglar som kallas sumphöns och precis som merparten av släktingarna för den ett undanskymt liv i vassar kring slättsjöar i södra Sverige. Men låter, det gör den alltså. Förutom de många lätena så hörs det ofta ordentliga plask när vattenrallen går omkring på flytande växtdelar och då och då faller i vattnet.

Man ser sällan den drygt traststora fågeln på vingarna och därför trodde man förr att den begav sig iväg från häckplatserna till fots om hösten. Nu vet man att den är nattflyttare som i mitten av oktober drar till Syd- och Västeuropa varifrån den återkommer så snart isen är borta.

Där miljön är lämplig kan det bli tätt mellan reviren och strider om de bästa platserna. Boet byggs av vass och döljs ibland under vasshögar som uppstått under vårflödet. Ett tiotal ägg ruvas i bortåt tre veckor och ungarna är som nykläckta inte simkunniga, varför boet då förses med en kant runt själva boskålen. Under de två månader som det tar för ungarna att bli flygfärdiga kan det hända att kullen kommer fram på öppnare mark, och kvällstid kan man se flygövningar över vassruggarna.

(Rallus aquaticus)