Törnskata (Lanius collurio)

0:42 min

Ett gammalt folkligt namn på törnskatan ”niodödare” eftersom den ansågs döda nio byten innan den gav sig ro att äta upp det tionde. Detta har sin förklaring i fågelns sätt att skapa ett skafferi för framtida behov genom att spetsa skalbaggar och andra byten på taggbuskars törnen.

Törnskatans kraftiga, böjda näbb påminner i viss mån om en rovfågels, och det kan faktiskt hända att den tar enstaka småfåglar, liksom grodor eller sorkar.

Arten har minskat i antal på senare tid i Sverige liksom i övriga Europa. Det hänger förmodligen samman med att den är beroende av öppna, insekts-rika miljöer som skogsbryn och beteshagar, sådana som det moderna jordbruket till stor del utplånat. En viss kompensation har törnskatan fått genom de stora hyggena där miljön är passande när björksly och ungskog börjar växa upp.

Törnskatan är ingen oäven sångare, framför allt är den en god härmare av andra fåglars läten. Den sången hörs dock mest när fåglarna nyss anlänt till Sverige från tropikerna, sent i maj, och då drunknar den lätt i den stora kören av andra fågelröster.

Boet placeras gärna i en enbuske och ruvningen sköts av honan som matas av hanen. Det är också honan som matar ungarna med det som hanen hämtar ur sitt ”skafferi”.

(Lanius collurio)