Sädgås (Anser fabalis)

0:56 min

Det är under flyttningen man har störst chans att se sädgäss. Häckningsområdet är myrmarker långt i norr, från norra Sverige till den sibiriska tundran. Under senhösten drar stora flockar i plogformation söderöver och samlas på fält där spillsäd är begärlig färdkost.

Flockarna kan uppgå till tiotusentals på vissa favoritplatser. Fåglarna tillbringar natten ute på något vatten som de lämnar gemensamt och under stort kacklande.

Flyttningen går till nordvästra Europa, men en del fåglar kan övervintra i sydligaste delen av vårt land. Från de framdragande gåsflockarna hörs oavbrutet en mängd karaktäristiska läten. I mars-april vänder sädgässen norrut, då i mindre formationer.

Sädgåsen är mindre än den numera så vanliga kanadagåsen och är ganska mörkt gråfärgad. Den skiljer sig från andra gåsarter genom sina orangefärgade ben. Boplatsen brukar vara intill en trädstam där marken tidigt blir snöfri. Kullen på 4-6 ungar håller ihop under flyttningen och parets ”äktenskap” är livslångt.

(Anser fabalis)