Storlom (Gavia arctica)
Storlommens läte har nog de flesta hört, om inte ute i naturen så i många svenska filmer, där det alltid varit en omtyckt effekt, inte minst när det drar ihop sig till dramatiska situationer. Ordet ”lom” är förresten ett gammalt ord med betydelsen ”skrika och genljuda” (samma ord finns i begreppet ”lomhörd”).
Storlommen trivs i stora, näringsfattiga, steniga skogssjöar. Där bygger den sitt bo på små öar. Eftersom fötterna sitter mycket långt bak på kroppen rör sig lommen dåligt på land. Den vill därför ha sitt bo nära stranden vilket gör den mycket känslig för förändringar i vattenståndet.
En gammal sägen berättar att Fan en gång fick vara med och se på när Vår Herre skapade fåglar och fick göra ett eget försök. Han skapade den vackra storlommen, men glömde göra fötterna, så han kastade dem efter fågeln varvid de slog fast i baken.
Till Svarta och Kaspiska havet flyttar storlommen om hösten, men många övervintrar också vid Östersjökusten. Födan är mest fisk. Tidigt på våren återkommer lommarna och då kan man ha turen att se deras ceremonier under frieriet, då fåglarna dyker och utkämpar duster under vattnet – lommen är en utomordentligt skicklig dykare.
(Gavia arctica)
