Gransångare (Phylloscopus collybita)
Till det yttre är gransångaren mycket lik sina nära släktingar lövsångare och grönsångare. Men så snart de öppnar näbben och sjunger är det lätt att skilja dem åt.
Gransångarens taktfasta sång brukar i Sverige ofta beskrivas med en ramsa i stil med sill salt salta salta sill salt. En engelsman skulle snarare säga chiff chaff chiff chiff chaff chaff, där heter fågeln rentav chiffchaff, vilket förstås syftar på hur sången låter.
Länge fanns gransångare endast i de norra delarna av vårt land men numera finns också en sydlig ras som vandrat in från kontinenten och ökat kraftigt i antal.
I norr behöver gransångaren stora revir av sammanhängande skogsområden, helst gammal granskog med inslag av lövskog och ängsmark. Den sydliga rasen däremot nöjer sig med mindre skogsområden, lövskog och trädgårdar.
Övervintringen sker i Medelhavsområdet.
(Phylloscopus collybita)
