Grönsiska (Spinus spinus)
I Tyskland trodde man förr på sina håll att grönsiskan ägde en sten som gjorde boet omöjligt att hitta. Den som kom över en sådan sten fick förmågan att se in i framtiden.
Man kan gissa att denna gamla föreställning har uppstått därför att grönsiskan bygger sitt bo mycket högt upp, ofta 20-25 meter upp i en gran. På så vis blir det ju väldigt svårt att få syn på.
I övrigt är grönsiskan verkligen inte en osynlig fågel. Under hög- och sensommaren drar flockar av dessa små gul-grön-svart-tecknade fåglar fram genom trädgårdar och parker där de drygar ut sin vanliga diet genom att plocka bladlöss. Huvudfödan utgörs av frön, bland annat gran- och tallfrön som fåglarna plockar ur kottarna. Alfrön är en annan favorit. .
Grönsiskorna gör sig livligt hörda när de letar mat, liksom när de drar fram i guppande, kastande flykt. Sången är en lång, varierad strof av kvitter och gnisslande läten, som oftast avslutas med ett kväkande eller kiknande ljud. Förr var den färgglada och livfulla fågeln en av de mest omtyckta burfåglarna.
En del grönsiskor stannar i vårt land under vintern men de flesta flyttar en bit ner i Europa och återvänder i mars-april.
(Spinus spinus)
