Gärdsmyg (Troglodytes troglodytes)

0:52 min

Gärdsmygens sång är förbluffande stark för att komma från en så liten varelse. Den hörs mest på våren när fåglarna bildar par och försvarar sina revir. Men gärdsmygen är en av ganska få fågelarter i vårt land som faktiskt sjunger även på hösten och vintern.

Rishögar, täta buskar eller rotvältor väljs som boplats och hanen bygger flera bon som honan får välja mellan. Bona är riktiga små konstverk: han flätar förhållandevis stora bollar av mossa, löv och kvistar med runt ingångshål på sidan.

Kullen består av 6-7 ungar och ofta kläcks ytterligare en kull. Honan ruvar ensam, men när den andra kullen är på gång flyttar hanen och de äldre ungarna in i ett av de ”oinredda” i närheten.

Spindlar och insekter utgör huvudfödan på sommaren, på vintern övergår gärdsmygen till att äta frön. Kalla vintrar tar hårt på beståndet. Mellan 1975 och 1979 minskade det med 90 procent. Under sådana perioder räddas beståndet av att en del gärdsmygar flyttar söderut under vintern. Arten är alltså både en stannfågel och en flyttfygel.

Det latinska namnet, Troglodytes troglodytes, betyder ”den som smyger ut och in i håligheter” och det är mycket träffande. Det svenska namnet gärdsmyg associerar till stengärdsgårdar. I sådana, i rishögar och rotvältor kilar den omkring och gör sig ofta tillkänna med ett ljudligt knäppande och smattrande läte.

(Troglodytes troglodytes)