Skäggmes (Panurus biarmicus)
Det latinska namnet kan översättas ”långstjärtad, skäggig dvärg” vilket förstås syftar på den karaktäristiska mustaschteckningen på näbbens sidor. Skäggmesen är en sentida invandrare i vårt land, 1965 påträffades den första gången i landet, närmare bestämt i Skåne.
Sedan 1970-talet är Tåkern huvudtillhållet men skäggmesen är mycket sårbar för kalla vintrar, stannfågel som den är. Därför varierar antalet mycket från år till år.
Skäggmesen gillar stora bälten av bladvass och boet byggs i fjolårsvass, strax ovanför vattenytan. Ända upp till fyra kullar läggs per år och ungarna från den första kullen kan faktiskt häcka själva samma år. På senhösten förekommer så kallad ”högflykt” då stora flockar stiger till stor höjd och sprider sig sedan i olika riktningar och på så sätt etablerar sig arten på nya lokaler. Den har konstaterats häcka i de flesta landskapen i södra delen av landet. Födan utgörs på sommaren av insekter, på vintern av vassfrön.
(Panurus biarmicus)
