P1-MORGON

Oviss framtid efter Mubarak

Den egyptiske presidenten, Hosni Mubarak, fyller 80 om två månader, och det har länge gått rykten om hans sviktande hälsa. De flesta i Egypten tror att Hosni Mubaraks son, Gamal, kommer att få ärva makten i landet, något som både är impopulärt och skapar osäkerhet om Egyptens framtid. Medan denna ovisshet vilar över arabvärldens folkrikaste land, minskar samtidigt förtroendet för staten, rättssamhället och den statskontrollerade pressen.

Det har hänt något med de populära egyptiska filmerna. Förr satt man här och bet på naglarna till biljakter och polisdeckare. Biopubliken klappade händer när polisen satte fast tjuven. Så är det inte nu. Film efter film handlar istället om hur polisen och säkerhetstjänsten missbrukar sin makt och det är när polisen får på käften som biopubliken jublar.

Det här är filmen Heya Fawda av Egyptens Fellini, Yousef Chahine, en av tre filmer på repertoaren just nu som handlar om olika typer av polisövergrepp. Befälet Hatem är korrupt och brutal, han piskar fångar i fängelsehålor och när den unga grannflickan vägrar gifta sig med honom våldtar han henne.

Här inne i biosalongen osar egyptiernas missnöje med orättvisorna i landet. Polisbrutaliteten har dokumenterats och spritts av bloggare det senaste året, bloggarna kanske är Egyptens verkliga opposition, som tidningen Economist skrev.

Medan mycket av luften gått ur den traditionella politiska oppositionen, populära rörelser som Kifaya som kände vind i seglen för ett par år sedan och var ute på gatorna med sitt budskap Kifaya, som betyder Enough, vi har fått nog av 26 år med Mubarak. I dag hålls protestmöten inomhus som när journalistförbundet höll en stödmanifestation för de chefredaktörer som hotats av fängelse för att de publicerat artiklar om presidentens hälsa.

”Vi låter oss inte skrämmas”, lyder talkören, men den morska presskåren ropar inom sina egna fyra väggar. Trots detta hävdar den egyptiske bestsellerförfattaren Alaa al Aswany att oppositionen är starkare än någonsin.

Men han menar egentligen inte den politiska oppositionen, utan snarare det folkliga missnöjet och alla de över tusen arbetarstrejker som ägt rum i Egypten det senaste året Man behöver bara ställa sig med en mikrofon utanför en av textilfabrikerna i Nildeltat i Mahalla al Kubra för att höra vilken nivå det är på missnöjet.

Arbetarna, som alla tjänar under 600 svenska kronor i månaden, vittnar om hur de helt tappat förtroendet för arbetsgivaren staten. Bestsellerförfattaren Alaa al Aswany säger att Egypten befinner sig i ett revolutionärt ögonblick.

– Vi egyptier har alltid kompromissat, det ligger i vår natur, säger Alaa al Aswany. Och visst, i arabvärlden har egyptierna ett fredligt, nästan fogligt indolent rykte, efter revolutionen hamnade kungen inte i giljotin, utan tilläts segla iväg till Italien. Men den dag egyptierna inser att kompromissen inte längre är möjlig, då uppstår ett revolutionärt ögonblick och där befinner vi oss idag.

Den marknadsliberale egyptiske tidningsmannen Hisham Kassem, är lika övertygad som Alaa al Aswany om att Egypten står inför stora förändringar, men han tror att det blir marknadskrafterna som kommer att få de statliga kolosserna på fall.

Hisham Kassem nämner de statskontrollerade medierna, tidningar som ingen längre läser, tv och radio som tappar publik för varje dag. Det går inte att upprätthålla ett ickefungerande system, marknadskrafterna kommer att tvinga sig på, inte minst journalistiken, hoppas Hisham Kassem.

Men förhoppningarna om att regimen kommer att falla på det ena eller det andra sättet står i skarp kontrast till det järngrepp regeringen Mubarak har på all politisk opposition.

Bedömare menar att alla utmanare undanröjs för att bana väg för sonen Gamal Mubarak. Den 8 april går Egytpen till kommunalval och inför dessa val har hundratals medlemmar ur den största oppositionsgruppen, det Muslimska brödraskapet, kastats i fängelse.

I fängelset sitter redan den 43-årige politiker som vågade utmana Mubarak i förra presidentvalet, den liberale advokaten Ayman Nour. Hans hustru, journalisten Gamila Ismail, är övertygad om att presidentfamiljen inte stod ut med jämförelsen mellan hennes man, Ayman Nour och den mindre karismatiske presidentsonen Gamal Mubarak.      

Cecilia Uddén
cecilia.udden@sr.se